-
Vacker vandring på Värmdö
En halvtimme hemifrån, en och en halv kilometer till havet och fantastisk skärgård – precis vad jag behövde! Längs den vackra vägen mot Strömma svängde vi av mot Malma och fortsatte förbi skylten som berättade att vi nu lämnar allmän väg. En smal slinga asfalt fortsätter ut mot havsbandet och parkeringen till Korshamns naturreservat var lätt att hitta. En liten träskylt pekade mot ”Grytorna” och efter en liten stunds fundering konstaterade jag att det ju måste vara mot reservatet. Det enda jag ångrar är att vi inte stannade längre! Leden ut mot udden var lätt att följa, även om skogsavverkningen lämnat en del kluriga kvistar att snubbla på. Det känns…
-
Albin Vega, nr 738 – snart till salu?
Jag la precis ut vår Albin Vega i en Facebookgrupp för intresserade ... Vi funderar på att låta vår unika lilla Vega segla vidare utan oss och separationsång(h)esten kom genast galopperande.
-
Barndomens blonda lockar
Som barn hade jag tjockt, rågblont hår och om somrarna blev det nästan vitt i tinningarna. När jag tog studenten hade håret blivit gulare och nu när jag rundat 30-strecket med råge har det blivit brunt – med röda inslag. Blir helt paff när man ser skillnaderna från när jag var 10, 20 och 30 år gammal! Det händer att jag drömmer mig tillbaka till det solblekta svallet. Nu när håret blir ljusare på sommarhalvåret blir det bara kommungrått, som att det tappar all sin färg. Jag har mycket hår och rätt tjocka hårstrån, men det är lätt och luftigt (så länge det är nytvättat då, haha). Däremot blir det…
-
Längtan efter mycket snö
Nu har vi passerat de hårdaste midvinterdagarna. Januari ska vara krispigt och vitt! Om det gick att beställa ett lass snö, skulle jag göra det direkt … Vi har haft en underbar vecka i Åre, med snö! Dock var det inte ens särskilt hög snömängd där och samma dag som vi åkte kom plusgraderna (tajming!). Sen har vi haft en helg i vänners charmiga lilla stuga till fjälls. Där var det också snö – men inte alls några fluffiga mängder. Det var kornigt vitt, ett lager skare och sen ett litet lager nysnö på toppen. Det såg i alla fall väldigt vackert ut! Bergtagen är ett ord jag blir glad…
-
En lite motvillig flygresenärs bekännelser …
När vi flyttade hem till Sverige förrförra sommaren tog jag med mig mitt jobb, som jag inte vill vara utan. Eftersom mina kollegor finns kvar i Norge har jag åkt över till dem regelbundet sedan dess. Normalt tar jag tåget från Stockholm till Oslo, och fortsätter sedan söderut till Tønsberg (vilket tar cirka en timme till med tåg). Det tråkiga är att snabbtåget inte är något vidare snabbtåg, för det tar alldeles för lång tid att tuffa genom de norska skogarna. Fram till Karlstad gasar vi på i skönt tempo, men sen blir det enkelspår och tågmöten hela vägen från Värmland till den norska hovedstaden. Det har irriterat mig så…
-
Jag litade på Tripadvisor – det här är vad jag fick …
För att ha tagit ordet trottoar från franskan är promenadstråken längs gatorna i Cergy, en liten ”riviera” invid en sidoflod till Seine, väldigt smala. Nu i mitten av november är löven gulnade, fönsterluckorna förslagna och strandpromenaden tom, förutom det klichéartade mötet med en man i basker som bar en baguette under armen. På riktigt. (Och det hände inte bara en gång.) Den lilla stan 30 minuter norr om Paris ska vara en himmelsk utflykt och ta besökaren långt bortom Paris hets och stress. Det är sant. Här händer just nu ingenting … Det är vackert – och lite tråkigt. Det känns lite som att promenera runt i en gammal medeltida…
-
Drömmen om Paris
Drömmen om Paris är att strosa längs vindlande små gator på smala trottoarer med en sjal lite löst slängd över en axeln, le till förbipasserande och precis hoppa undan när en moped svischar förbi och stänker vatten från en kristallklar vattenpöl som ligger kvar från en uppfräschade skur, som kom precis under kaffepausen på kafét på hörnet. Drömmen om Paris är, typ, sann den här veckan. Jag har följt med som hotellfru till Mattias, som ska jobba här i två veckor, så på dagtid roar jag mig själv – med promenader, läsning, långa bad, croissanter och starkt kaffe. Drömmen om Paris är dock inte hela sanningen. Paris är inte bara…
Du kanske också gillar
Vattenbuffeln som följeslagare
Tylösand – semestern kan börja!
Människorna i St Petersburg
-
Blir vi sjuka av att bo i stan?
Idag bor 70 procent av alla svenskar i en stad och städerna växer snabbt. Stora städer blir större, små blir mindre. Att vi bor tätt ihop är bra för mycket, för vi kan samarbeta bättre och vara produktiva. Samtidigt mår vi sämre och sämre. Blir vi sjuka av att bo i stan? Och kan lösningen finnas i naturen? Jag söker mig alltid ut i det gröna när jag behöver varva ner. Jag hittar inte lugnet i sus och brus och dus. Det är som att mina synapser inte vet vad som är viktigt när allt blinkar och lockar och låter, när allt drar. Och jag verkar inte vara ensam. Men…
-
Island i en liten ask
Det bästa med Island? Att jag vill åka dit igen. Så är det sällan efter resor, för det finns alltid något nytt som hägrar. Variation i rörelsen lockar nästan alltid mest, men mitt ressug har kanske börjat ta en annan form? Efter att vi varvade ön, bortom ringvägen, i somras har jag inte kunnat sluta tänka på landskapen. Vi var ju på roadtrip, så vi körde mycket, men jag skulle vilja stanna upp, stå kvar, vandra vidare – till fots. Såhär efter hemkomst bär jag med mig havet (med is i!), hästarna, klipporna, smakerna, språket. Ja, jag längtar tillbaka. Men nästa vända vill jag ha tyngre ryggsäck och fler skavsår,…
-
Efter en äventyrlig sommar …
… är allt jag vill ha en lugn höst i skogen. Än har jag inte sett en enda svamp, inte mött varken Karl Johan eller herr Kantarell, men visst bor dom väl kvar där ute bland träden? Sommarveckorna har istället spenderats med vår nya pärla, en Mini Cooper Classic (som såklart är British Racing Green, vad annars?) och – renar. Vi hittade, vad som naturligtvis måste vara, Sveriges finaste Mini i Piteå och körde sedan hem familjens nya tillskott, med ett par omvägar. Vi svängde förbi vänner i Arjeplog, tittade in i Tärnaby, susade fram på Vildmarksvägen och mellanlandade i Storsjö. Det blev 250 mil med lilla pärlan genom Sverige…
Du kanske också gillar
Nu packar vi in båtis för vintern
Längtan till havet
Äntligen hemma – i Björkhagen
