5 tips för en helg i Hamburg

Vår weekend i Hamburg var härlig som bara den. Vad vi gjorde? Strosade, shoppade, slappade – repeterade. Med en god kopp glühwein mellan varven upplevs staden som bäst!

Det bästa med Hamburg var nästan att det inte finns några måsten. Inga Eiffeltorn som måste ses, inga Louvrens som måste besökas.

Det är lätt att ta dagen som den kommer och inte planera sönder långhelgen, men ändå ha det helt wunderbart!

SHOPPING
Hamburg är Tysklands näst största stad, ändå känns city kompakt och lätthanterligt. Shoppingdistriktet runt rådhuset har både stora gallerior och ståtliga shoppinggator. Jag halkade in i en Michael Kors-butik och snubblade ut med en helt ny väska … Det var första gången jag betalade för ett märke med lite ”klass”, men hittills har investeringen lönat sig! ÄLSKAR den. Och butiksbiträdet som trollade fram den efter en otroligt förvirrad beskrivning på vad jag letade efter.

Pass på! Hamburg är lite som Oslo – många butiker är tvärstängda på söndagar.

ETT UNDERBART UNDERLAND
En promenad i hamnområdet är självklart obligatoriskt. Obligatoriskt är också Hamburgs främsta turistattraktion: Miniatyrlandet. Över 60 000 svenskar hade besökt den stora modellvärlden när vi var där. Det är fantastiskt för barn – men även för vuxna. Jag tröttnade lite på folkmassorna efter en timme, men Mattis med modellbyggardrömmar hade kunnat stanna hela dagen.

Att utforska alla detaljerna i den stora skapelsen är fantastiskt! Vi hittade en porrfilminspelning (?!) i Danmark, en dykande ko och Herbie som fastnat bland får.

HAMBURGARE OCH HOTELLDRINKAR
Det är lätt att äta sig runt Hamburg. Det finns kvarterskrogar med korv och designhotell med järvjärpar överallt (typ). Vi var (såklart) tvungna att äta hamburgare i Hamburg – och utbudet är stort! Googla bara på ”best hamburgers in Hamburg”. Vår godaste beställde vi på en läsplatta på Burgerlich. Kanske inte värt en omväg, men väl värt ett besök om det passar in i promenaden. Något som däremot är värt en omväg är att ta en drink i hotellbaren på East. Gott, glassigt och riktigt snyggt!

HORKVARTER OCH BAKGATOR
Reeperbahn är fullt av blinkade neonskyltar för sexklubbar och allt ett svensexegäng kan önska sig. Det finns fortfarande gator där kvinnor inte är välkomna och kriminaliteten är hög. Cash is king och ölen blaskig. Ändå finns det guldkorn runt Reeperbahn. Leta dig bortom huvudgatan och upptäck fotbollsfansens St Pauli. Och ät syndigt kött på  Fredenhaus. Dit har turistpriserna hittat, men inredningen andas fortfarande en blandning av prostitution och perfektion.

Reeperbahn är både fantastiskt och fruktansvärt, samtidigt. Glittrigt och smutsigt, kulturellt och avskyvärt.

SOLNEDGÅNG FRÅN TOPPEN AV ETT KYRKTORN
Ingen riktig weekend utan en härlig solnedgång, eller hur? Från toppen av St. Michael’s kyrktorn såg vi både staden läggas i mörker, och oändligt med par hångla. Några satte fast några kärlekslås i gallret, andra flätade ihop fingrarna och såg hamnstadens giraffkranar sakta försvinna i horisonten.

Det finns en hiss upp i tornet, men den var ur funktion när vi var där – till Mattis stora (lårmusklers) förtret.

En perfekt promenad i Hamburg

Vi var på en weekend till Hamburg för att vila och uppleva. Något som verkligen var värt att uppleva var att promenera runt i hamnkvarteren. 

Hamburg är fortfarande en av Europas viktigaste hamnar, men de trånga gatorna och höga byggnaderna berättar om en svunnen tid. Ur de små fönstret tittar idag hippa kontorsfolks med luvtröja, men här finns en levande historia med avtryck från hamnsjåarnas tid.

Krokar, trossar, balkar, pålar – gamla detaljer som skvallrar om hur Elbes flodfåror användes förut.

Vi vandrade runt här en grå förmiddag i november. Fingrarna frös och kameran fick vila. Väl värt ändå att strosa över de mysiga broarna. När vi sen hittade den fantastiska miniatyrvärlden var promenaden perfekt!

Bilder från https://pixabay.com

Trassel, knep och knåp (knop…höhö) på segelbåten

Vi är inregnade och har använt dagen åt att göra bestyr. Vi har fyllt på vinskåpet, köpt måttenheter till kabyssen (så vi kan optimera våra stekpannescones), bättrat på båtbiblioteket (lite om knopar, lite om fåglar) och handlat tacokrydda så vi kan göra fredagsmiddag deluxe. Vi har fikat på Kosters trädgårdar, ätit kebab i Strömstad och unnat oss en räkmacka på skärgårdskrogen Galejet.

Lite promenad, lite cykel, lite linjefärja, lite färja – och tillbaka igen. Från Ekenäs på Sydkoster till Strömstad. 

Även om vi inte har så stor båt finns det mycket kul att göra. Jag är så himla rastlös i själen, så att ha liten yta och mindre alternativ gör att jag mår bra. Allt går lite långsammare i huvudet liksom. 

Nu sitter jag och skriver, med en inköpslista i knät. Glömde köpa en kam, annars har vi nu det mesta i vår lelle båtis. Kök, toa, badrumshylla, garderob, kylskåp, skafferi, skolåda, bäddar och matbord. Allt kan inte användas samtidigt, men genom att vika, flytta och bygga om kommer nya saker fram. Och det bästa är att ju mer tid vi spenderar här, desto fler smarta lösningar upptäcker vi. 

Bjuder på lite insida från båtis så länge. Sen ska jag joina kapten med att öva på knopar, för nu ser det lite trassligt ut borta på hans sida. Hihi. 

Vi har regnat in

Vi har fastnat i Sandspollen. En skyddad liten vik i höjd med Drøbak. Längre kom vi inte första dagen på båtens första riktiga seglingsäventyr. 

Igår kastade vi loss från Malmøya. Kav lugn fjord, ingen vind. Vi önskade oss vind – och fick vind! Styv kuling, från söder. Motvind. Vår lilla båtis har inte så stark motor så det betyder 1,5-2 knop framdrift. Inget alls nästan alltså. Gick för motor ner till Sandspollen på 4 timmar, åt lunch, vilade lite. Och gav oss ut igen. 

Motvind, regn, havsstänk, stövlar, dimma och Danmarks-båten kom plöjande. Vårt första oväder!

Efter 40 minuter och inte så lång framfart gjorde vi det enda rätta. Vi vände. Nu ligger vi i Sandspollen igen och ska vänta ut ovädret. Blåser fortfarande duktigt, och regnr konstant. 

Så vad gör vi på lelle båtis? Vi läser, dricker vin, försöker göra scones i stekpannan och har semester. Det här är bra för mig. Jag har inga alternativ, jag vilar. Och längtar till efter 12. Då ska det ge sig lite enligt Båtväder. 

Första säsongen med segelbåt

Hela helgen har bestått av båtbestyr. Jag har kanske mest suttit i solen (och snöfall!) och läst om navigering och nautiska mil (en nm är 1 852 meter – ha!) och sånt, men jag har också varit med och försökt förbereda vår Vega inför säsongen.

Jag ska villigt erkänna att jag känner mig bortkommen i hamnen bland alla snickarbyxor, skägg och skämt. Det är gaaaanska gubbigt där. När jag inte kan särskilt mycket och känner mig lite vilsen är inte självförtroendet på topp. Jag försöker leva på att båtfolk håller ihop, hälsar och alltid lånar ut ett handtag. Det stämmer. Och jag kommer ikapp!

Det är första säsongen med båt för mig. Någonsin. Snart kommer skrovvård och val av båtschampo kännas självklara. Hoppas jag.

Jag är både arg och glad för att Mattias kan mycket mer än mig. Arg för att jag inte gillar att inte kunna lika mycket som honom, glad för att all hans kunskap faktiskt gör båtägande ganska enkelt för mig såhär i starten. Mattias kopplar om el, kontrollerar vridmoment och byter remmar. Jag känner mig otillräcklig – men jag är inte helt överflödig.

Jag kan pumpa ur kölsvinet, spilla kaffe i durken och svabba däck. Och spola i lilla toaletten. Alltid något!

Det är tajt med båtplatser såhär i centrala Oslo, så idag har vi lagt ut segelbåten på boj. Jag fångade bojen med krok från fören som om jag aldrig gjort annat! Sen kom Jocke och Emma (första hundbesöket på båten!) och hämtade in oss med Wasa. Förhoppningsvis flyter vår lilla jolle vi fick av en kollega nästa gång vi kommer ner. Den har inte varit i vattnet på 10 år, så håll tummarna!

Oslofjorden innan båtinvasionen.
Emma! Världens mest sjövana vovvsing.
Vår för, vårt första hundbesök och vår jolle B1.
Snö, sol, snö.
”JAG HAR GLÖMT BORT HUR MAN ROOOOOR” ropade han.
Sammanbiten. Har precis tappat en livsviktig skruv in i något rör någonstans.
Höj höj! Här satt jag och läste på om båtar och Mattis kom upp i luckan och pekade med hela handen med jämna mellanrum …
… för jag satt ibland mest och tog glada selfies! Båtliv!

 

Att gå in ett par nya vandringskängor

Det gör inte bara ont när knoppar brister, det gör också ont att gå in ett par nya vandringskängor. Ett par nybörjarmisstag, så ser hälen ut som en flådd säl.

I sommar ska vi inte åka runt halva jorden för att dra ut på upptäcktsfärd. Vi ska utnyttja det vi har precis runt hörnet och segla i Oslofjorden och vandra i fjällen. Det blir inte bara billigt, det är också på tiden att vi reser mer i Norge.

Världens kanske vackraste land ska få alla våra semesterveckor i år

 Fem minuter med buss hemifrån så är jag ute i Nordmarka. Ett perfekt ställe att gå in ett par nya vandrarkängor. Jag har haft kängorna på mig hemma , gått till jobbet och småtestat dem hemma. Supersköna! Men ack så lätt det är att bli lurad …

Jag tog inte dubbla strumpor. Jag tog inte med mig ett par andra skor. Jag kortade inte ner turen när det ändå började kännas lite. Istället tejpade jag på plåster (en bra sak jag packat med), knatade vidare och åt lunch i solen i skogen.

Gamla koppargruvor, sjöar med dricksvatten, mossa, de första vårblommorna och stockar och stenar.

Så fantastiskt, men så ont fem timmar senare. Nu har jag tejpat hälarna och ska dra lärdom till nästa gång. Vi ses snart igen Marka!


  
  
  
  
  

Resor gör mig lycklig

2015 blev vårt mest vuxna år genom alla tider. Vi har skaffat bil, blivit med segelbåt och gift oss. Jösses! Men det är inte sakerna i sig som gör mig lycklig, utan vad de låter mig göra – och med vem.

Lyckan

Jag vet äntligen (typ) att jag inte blir gladare av fina saker. Jag blir glad av att ha någon att älska, någonting att göra och någonting att längta till (som en Gordon Livinston så klokt också konstaterat). Lyckan är alltså människorna som jag bär med mig, mitt jobb och våra resor. Resten kan vänta, för tiden räcker knappt ens till detta.

Tid: nästan rättvist

Det enda som nästan är rättvist här i världen är att vi har lika många timmar om dygnet att spendera. Våra liv är olika långa, vi föds med olika förutsättningar. Mitt pass är min käraste ägodel, och pengarna jag tjänar ett verktyg för att kunna resa mera.

För att jag kan välja, för att det gör mig lycklig!

Så mitt enda löfte till mig själv inför 2016 är att påminna mig om det här. Om vad som gör mig lycklig. Resor. 

p1000225