Trassel, knep och knåp (knop…höhö) på segelbåten

Vi är inregnade och har använt dagen åt att göra bestyr. Vi har fyllt på vinskåpet, köpt måttenheter till kabyssen (så vi kan optimera våra stekpannescones), bättrat på båtbiblioteket (lite om knopar, lite om fåglar) och handlat tacokrydda så vi kan göra fredagsmiddag deluxe. Vi har fikat på Kosters trädgårdar, ätit kebab i Strömstad och unnat oss en räkmacka på skärgårdskrogen Galejet.

Lite promenad, lite cykel, lite linjefärja, lite färja – och tillbaka igen. Från Ekenäs på Sydkoster till Strömstad. 

Även om vi inte har så stor båt finns det mycket kul att göra. Jag är så himla rastlös i själen, så att ha liten yta och mindre alternativ gör att jag mår bra. Allt går lite långsammare i huvudet liksom. 

Nu sitter jag och skriver, med en inköpslista i knät. Glömde köpa en kam, annars har vi nu det mesta i vår lelle båtis. Kök, toa, badrumshylla, garderob, kylskåp, skafferi, skolåda, bäddar och matbord. Allt kan inte användas samtidigt, men genom att vika, flytta och bygga om kommer nya saker fram. Och det bästa är att ju mer tid vi spenderar här, desto fler smarta lösningar upptäcker vi. 

Bjuder på lite insida från båtis så länge. Sen ska jag joina kapten med att öva på knopar, för nu ser det lite trassligt ut borta på hans sida. Hihi. 

Vi har regnat in

Vi har fastnat i Sandspollen. En skyddad liten vik i höjd med Drøbak. Längre kom vi inte första dagen på båtens första riktiga seglingsäventyr. 

Igår kastade vi loss från Malmøya. Kav lugn fjord, ingen vind. Vi önskade oss vind – och fick vind! Styv kuling, från söder. Motvind. Vår lilla båtis har inte så stark motor så det betyder 1,5-2 knop framdrift. Inget alls nästan alltså. Gick för motor ner till Sandspollen på 4 timmar, åt lunch, vilade lite. Och gav oss ut igen. 

Motvind, regn, havsstänk, stövlar, dimma och Danmarks-båten kom plöjande. Vårt första oväder!

Efter 40 minuter och inte så lång framfart gjorde vi det enda rätta. Vi vände. Nu ligger vi i Sandspollen igen och ska vänta ut ovädret. Blåser fortfarande duktigt, och regnr konstant. 

Så vad gör vi på lelle båtis? Vi läser, dricker vin, försöker göra scones i stekpannan och har semester. Det här är bra för mig. Jag har inga alternativ, jag vilar. Och längtar till efter 12. Då ska det ge sig lite enligt Båtväder. 

Första säsongen med segelbåt

Hela helgen har bestått av båtbestyr. Jag har kanske mest suttit i solen (och snöfall!) och läst om navigering och nautiska mil (en nm är 1 852 meter – ha!) och sånt, men jag har också varit med och försökt förbereda vår Vega inför säsongen.

Jag ska villigt erkänna att jag känner mig bortkommen i hamnen bland alla snickarbyxor, skägg och skämt. Det är gaaaanska gubbigt där. När jag inte kan särskilt mycket och känner mig lite vilsen är inte självförtroendet på topp. Jag försöker leva på att båtfolk håller ihop, hälsar och alltid lånar ut ett handtag. Det stämmer. Och jag kommer ikapp!

Det är första säsongen med båt för mig. Någonsin. Snart kommer skrovvård och val av båtschampo kännas självklara. Hoppas jag.

Jag är både arg och glad för att Mattias kan mycket mer än mig. Arg för att jag inte gillar att inte kunna lika mycket som honom, glad för att all hans kunskap faktiskt gör båtägande ganska enkelt för mig såhär i starten. Mattias kopplar om el, kontrollerar vridmoment och byter remmar. Jag känner mig otillräcklig – men jag är inte helt överflödig.

Jag kan pumpa ur kölsvinet, spilla kaffe i durken och svabba däck. Och spola i lilla toaletten. Alltid något!

Det är tajt med båtplatser såhär i centrala Oslo, så idag har vi lagt ut segelbåten på boj. Jag fångade bojen med krok från fören som om jag aldrig gjort annat! Sen kom Jocke och Emma (första hundbesöket på båten!) och hämtade in oss med Wasa. Förhoppningsvis flyter vår lilla jolle vi fick av en kollega nästa gång vi kommer ner. Den har inte varit i vattnet på 10 år, så håll tummarna!

Oslofjorden innan båtinvasionen.
Emma! Världens mest sjövana vovvsing.
Vår för, vårt första hundbesök och vår jolle B1.
Snö, sol, snö.
”JAG HAR GLÖMT BORT HUR MAN ROOOOOR” ropade han.
Sammanbiten. Har precis tappat en livsviktig skruv in i något rör någonstans.
Höj höj! Här satt jag och läste på om båtar och Mattis kom upp i luckan och pekade med hela handen med jämna mellanrum …
… för jag satt ibland mest och tog glada selfies! Båtliv!

 

Att gå in ett par nya vandringskängor

Det gör inte bara ont när knoppar brister, det gör också ont att gå in ett par nya vandringskängor. Ett par nybörjarmisstag, så ser hälen ut som en flådd säl.

I sommar ska vi inte åka runt halva jorden för att dra ut på upptäcktsfärd. Vi ska utnyttja det vi har precis runt hörnet och segla i Oslofjorden och vandra i fjällen. Det blir inte bara billigt, det är också på tiden att vi reser mer i Norge.

Världens kanske vackraste land ska få alla våra semesterveckor i år

 Fem minuter med buss hemifrån så är jag ute i Nordmarka. Ett perfekt ställe att gå in ett par nya vandrarkängor. Jag har haft kängorna på mig hemma , gått till jobbet och småtestat dem hemma. Supersköna! Men ack så lätt det är att bli lurad …

Jag tog inte dubbla strumpor. Jag tog inte med mig ett par andra skor. Jag kortade inte ner turen när det ändå började kännas lite. Istället tejpade jag på plåster (en bra sak jag packat med), knatade vidare och åt lunch i solen i skogen.

Gamla koppargruvor, sjöar med dricksvatten, mossa, de första vårblommorna och stockar och stenar.

Så fantastiskt, men så ont fem timmar senare. Nu har jag tejpat hälarna och ska dra lärdom till nästa gång. Vi ses snart igen Marka!


  
  
  
  
  

Resor gör mig lycklig

2015 blev vårt mest vuxna år genom alla tider. Vi har skaffat bil, blivit med segelbåt och gift oss. Jösses! Men det är inte sakerna i sig som gör mig lycklig, utan vad de låter mig göra – och med vem.

Lyckan

Jag vet äntligen (typ) att jag inte blir gladare av fina saker. Jag blir glad av att ha någon att älska, någonting att göra och någonting att längta till (som en Gordon Livinston så klokt också konstaterat). Lyckan är alltså människorna som jag bär med mig, mitt jobb och våra resor. Resten kan vänta, för tiden räcker knappt ens till detta.

Tid: nästan rättvist

Det enda som nästan är rättvist här i världen är att vi har lika många timmar om dygnet att spendera. Våra liv är olika långa, vi föds med olika förutsättningar. Mitt pass är min käraste ägodel, och pengarna jag tjänar ett verktyg för att kunna resa mera.

För att jag kan välja, för att det gör mig lycklig!

Så mitt enda löfte till mig själv inför 2016 är att påminna mig om det här. Om vad som gör mig lycklig. Resor. 

p1000225

Tre dygns resa till Tao

Vi tog bilen till Gardemoen, tog en minibuss till terminalen, promenerade ombord och sen hade resan knappt börjat. 

Sex timmar senare landade vi i Dubai, tog en shuttle till terminalen, ett tåg till en annan del av samma terminal (ja, sjukt stor flygplats) och en hiss upp i ett hotell. Pausade en natt. Tog sen ett nytt plan på sex timmar till Bangkok, ett tåg in till stan och en taxi vidare ut till södra busstationen. På måfå. En halvtimme senare sitter vi på en buss söderut till Chumpon, där vi ska ta en båt ut till Koh Tao, där vi ska hyra moppe och åka till hotellet. Plus väntetider, promenader, bagageband, biljettköp, regnskurar och åskväder. Och ett bussbyte och en dieseldoftande frukost på en tågstation däremellan. 

Kroppen har tappat tidsuppfattningen. Vi äter konstigt, saknar rutiner, sover en halvtimme då och då. 

Varför i hela friden gör vi allt det här? Ägnar typ tre dagar på att åka till en ö? 

Svaret är lika enkelt som oförklarligt. Det är värt det. Snart!
    
      
  

Förresten: Framme! Och väl här tog det tip minuter innan vi kramades med en omtyckt människa från förra gången vi var här. Också en återvändare för jul – och det här kommer bli succé!

Nu packar vi in båtis för vintern

Det är inte bara finlir med båtliv. Det är lätt att längta efter soliga dagar med lätt bris när en med frusna fingrar förtöjer pärlan för vintern. Men Malmøya är alltid en fröjd att vara på!

Hon ska ligga i hela vintern. Mattis ska dra ur och om all el, jag vill måla och klä om dynor. För att det ska gå behöver vi slå in hela båten i ett litet paket. Så idag har vi monterat ställning som vi kan dra presenning över. Med en liten kamin i så blir det varmt nog att jobba i alla minusgrader som finns (typ). 

Det tog hela dagens dagsljus, men även om det är kallt och frostigt är det alldeles fantastiskt. Och allt arbete kommer vara väl värt. Verkligen! Till våren. 

    
    
    
 

Mot Mongoliet med bil

En av våra absolut bästa upplevelser är vår roadtrip över de mongoliska stäpperna. Mycket tack vare människorna, men ännu mer tack vare den mäktiga naturen. Aldrig tidigare har vi varit i ett så oändligt landskap.

En dröm …

När vi var i Mongoliet mötte vi flera som kom i mål efter att ha kört Mongolian Rally. Det är ett välgörenhetsrace där deltagarna börjar på olika platser i Europa och kör egenkomponerade rutter mot Mongoliet. SOM jag vill göra det där en dag!

En dag …

Då behöver jag inte skälla på Mattis att han kör för nära andra bilar, och han behöver inte skälla på att jag kör för fort. För det finns inga andra bilar och det går inte att köra särskilt fort. Men ändå. Kolla!

Julmarknad på Liseberg

Årets enda julmys klarade jag av redan förra helgen. Jag och syrran var på julmarknad på Liseberg. Ärligt talat var det absolut roligaste att åka Balder, men det var faktiskt otroligt fint. Mina fördomar till trots.

Jag är inget stort fan av höst. Jag vill helst ha vinter och snö direkt. Det här med att allt vissnar, ruttnar, dör … Så att gå mot jul är mest glädje för att det blir vinter! Och semester :) Eftersom vi flyr utomlands till den faktiska julen passade jag på att ta en weekend i Göteborg med ena syrran och fira lite förjul. Passande nog hade julen redan börjat på Liseberg.

När det var dags för show kom vi småjoggande bort till isbanan. Det var redan trångt. Två kaniner på skridskor åkte runt och klappade händerna. Vi fnissade lite och tyckte väl inte det var mycket till show. Tills showen faktiskt började. Då blev vi istället imponerade!

Julkulor, gräddkola, glögg, glittrande ljus. Så fort det började skymma ökade mysfaktor ännu mer.

Det är tacksamt att besöka tomtens julverkstad och lattja runt i spelhallar när det inte är så mycket folk. Vi kunde åka bergochdalbanan Balder utan att stå i kö och köpa kaffe utan att trängas. Tacksamt!

Ta ansvar som turist i Thailand

Ibland säger någon annan det så mycket bättre. Det har Mattias Sköld gjort med ”Turista med ansvar i juntans Thailand” i Aftonbladet idag. Och det gäller inte bara Thailand.

Det är svårt att välja semesterdestinationer helt etiskt. Om vi ska välja våra resmål efter demokrati och mänskliga rättigheter blir det kanske inte så många kvar … Det är såklart problematiskt och otroligt svårt att hålla koll på vilka fickor våra växlade semesterkassor hamnar i. Men det går!

Det går att välja familjeägda hotell, äta på lokala hak och undvika de stora komplexen. Sedan är det inte någon garanti, men en bit på väg.

Vi har varit i Ryssland, Kambodja, Indonesien, Kina, Bolivia, Filippinerna och många, många fler problematiska länder. Korruption, orättvisor, fattigdom. I mängder! Men jag tror att möten mellan människor ändå gör det värt. Och vi har tvättat kläder, lagat motorcyklar, köpt grönsaker, klippt håret, fikat och lämnat efter oss pengar som faktiskt gjort skillnad.

Så, tänk efter en gång till på semestern! Lyft blicken och se bortom poolområdet. Leta dig ut, upptäck mer. Och lägg dina pengar i rätt fickor. Det är inte alltid lätt, men gör en otrolig skillnad.

Skärmavbild 2015-10-31 kl. 08.31.33