Utan land

sanningens minut

fan, igår hade jag verkligen min chans att äntligen få slå någon – berättigat! och inte på skoj eller under träning, utan verkligen på riktigt. på väg ner till stan stannade jag vid min lilla oldtown cykelaffären på öster och skulle tanka luft i däcken. så kommer nå halvsjaskigt drägg och daskar till mig på röven. OKEJ! ofta man får komma undan med det liksom.. speciellt som halvsjaskigt drägg. den millesekunden det tog innan jag fick tillbaka fattningen innehöll mycket tankeverksamhet, och mitt spontana beslut var verkligen att "fan, han är inte ens värd mitt spott". istället sa jag bara till honom att han säkert våldtar för sex också, då gick han med ett "höhö". vet inte om jag vann den duellen, men jag blev i alla fall stolt för att jag inte slog.

första tanken för dagen var dock depp. heeelt muuulet när vi har planerat grill och öl! men det var bara en synvilla, för väl ute sken solen för fulla muggar och inte ett moln. efter horisonterna ser det helt grått ut, men det kanske ska vara så.. för det är blått, blått härikring iaf.

och andra tanken (efter att jag vunnit en diskussion om morgonpromenix) är att jag verkligen hatar grejjor med skal som man måste ta bort. det blir så mycket mer kämpa.. äggskal, kiwisar (jag skulle jämt äta kiwi om man inte var tvungen att bråka med skalet), morötter (skulle äta heela dagarna om man slapp skala) och potatis.. gosh – jag hatar skalen!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: