Utan land

storyn om beccus

credden för att jag kan kallas beccus skall helt och fullt gå till mina systrar. fram tills gymnasiet var det i princip endast hemma hos min smeknamnstokiga familj jag hette så. smeknamnstokeriet ska nog mamming har credd för; exempel som snabeldraken (gissa!) är klassiska. syrrorna kallas allt ifrån mansin, mansanare, schilis till timon & pumba.

sedemera var mansan med mig i skolan i någon av de första veckorna i första ring (säger någon ens ring längre?). varför vet jag inte.. dock hoppade  jag på kryckor då tack vare en djävulusisk knäoperation och det enda klassisarna kallade mig var kryckis. en lärare frågade barskt och rappt en mycket (för tillfället) blyg och timid lillasyster vem hon var i skolan med. "beccus" svarade hon självklart, och efter kom ett spontangarv ifrån klassen. efter det blev det beccus.

smeknamn är skoj!
på hoj!
och jag saknar er systrar! och mamms såklart!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: