house of the rising sun

egentligen skulle man isolera sig. inte höra av någon, ingen alls som är långt bort. det blir jussom lite lättare att acceptera att den inte är nära. en update per sms från mamming, ett litet telefonsamtal från ett tåg, ett par minuters "jag saknar dig"-suckar från dalarna, ett mail från en släkting och läsandet av alla era bloggar.. det gör bara att jag saknar er meeer!

jag vill vara där ni är. vara tredje hjulet på myskvällar och störa en planerad lugn helg.
jag vill ha er alla på samma ställe! på samma ställe som mig.
undrar egentligen när vi kommer bo på samma ställe igen.. och vilka man någon gång kommer dela hemstad med? 10 år från nu, vem vet.. vi kanske alla bor i tjottahejti och skalar bananer?