Utan land

det vackraste jag vet

jag har kommit att älska mitt förhållande till word. just ni spenderar vi väldigt mycket tid tillsammans, jag och word. vi lever lite i symbios. han ger mig komplimanger, skojar med mig (annat – analt, för er som faktiskt läst vad jag skriver) och han uppskattar min intelligens.

precis nu sa han: beakta ordformen erforderlig. i vanlig text kan den kännas invecklad och byråkratisk.

jag blir alldeles varm i bröstet av att han förstår att det inte är någon vanlig text som produceras nu!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: