Utan land

countdown

efter en fantastisk helg med familjen (världens bästa!!) är jag tillbaka i norget. jag överväldigas över att det är fantastiskt med syskon, att det är fantastiskt att ha varandra och att ingenting skulle ha samma värde utan er. säger som nikola, ”I’m nobody without you” (mamma, lyssna här).

lika fantastiskt är det att efter tre arbetsveckor och en dag känner jag redan att JAG VILL MER. jag vill hela tiden vara med, veta ”varför, varför, varför?!”, lära mig vad de andra gör och involvera mig i diverse saker. känner lite att jag måste hejda mig, lilla rösten säger ”vem tror du att du är?”. mitt löfte till mig själv är dock att bli tydligare, visa framfötterna och VÅGA. ingen kommer ihåg en fegis, som kärleken skulle ha sagt det. vad är det värsta som kan hända? jag hatar att jag är typisk tjej på det området, lilla fröken lagom.

när inget solljus når hornhinnan under dagarna har jag ständigt tankarna på semester. annanas, krabbor, filt, musik och värme – blir det bättre?

TRE veckor kvar . . . . . .

Kommentera

%d bloggare gillar detta: