resan in i 2010

0 kommentarer

att sammanfatta 00-talet, alternativt 2009, är fortfarande poppis. jag ska försöka att inte göra mer än ett par konstateranden, mest för mig själv. det är fantastiskt att känna att man gör en resa, och om man tar år 2000 som utgångspunkt så har färden varit brokig, spännande, rolig, skrämmande och extremt härlig.

00-talet
– under the years of 00 har jag gått från högstadiediscon till universitetsexamen. jag har bytt bekräftelsebehov mot lugn trygghet. jag har sett mina systrar bli mer personligheter och människor än ”bara” barn. jag har har ‘förlorat’ en förälder, kommit närmare en annan förälder och lärt mig att uppskatta äldre släktigar (särskilt morfar!). jag har lärt mig att våga vara öppen, samtidigt som jag med ett leende förstått att jag alltid kommer vara lite restriktiv med somliga. jag har fått bra rutiner gällande sömn, mat och träning. jag har insett att jag aldrig kommer ha 100% funktion i mina knän, med krossade fotbollsdrömmar som följd.

jag undrar om man någonsin kommer göra samma resa under så kort tid? jag är oerhört tacksam för allt jag varit med om, som faktiskt (KLYSCHVARNING!) gjort mig till Mig. åren från 14-23, maken till händelseförlopp undrar jag om åren 24-33 kommer bjuda på? men förmodligen, ja – bara att man ännu inte insett det. för kärlekens skull har vi myntat uttrycket ”things to do after 30” och det skulle lika gärna kunna vara 40, 50, 60 eller säkert också 70. det ger mig hopp.

2009
– året då jag valde bort idol-finalen för att kolla på ”på spåret”
– året då jag återigen insett att jag kan bygga mig en ny tillvaro i en ny stad (och land!) och vara väldigt okej med det
– året som avslutades med en fantastisk resa
– året jag insåg att ett förhållande inte behöver svalna, börja gå på sparlåga eller kännas rutin bara för att tiden går. såklart är att vardagen är grunden till allt, men det viktigaste är att det fortfarande finns ett intresse för människan man faktiskt lever med; och för (till viss del). jag är oerhört glad för att vi fortfarande lär känna varandra, det är en sak man aldrig blir klar med.
– året jag ”firade” jul för första gången utan familjen (hum, firande är att ta i.. tillbringade iaf inte julafton med familjen, men bytte det inte heller mot firande – snarare vita stränder och turkosa hav)

okej, konstaterandet:
jag har samlat sjukt många vuxenpoäng, ändå känner jag mig som vilken fräsch sjuttonåring som helst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s