I’m really gonna miss the dog days

precis NU känner jag för första gången på riktigt ett litet sting (haha, får aldrig glömma slowmotion-karaten mot getingar) över att lämna oslo. klart jag reflekterat och tyckt att det är trist, men ändå liksom förlikats med att det varit en epok som kommit till ända.

precis NU känner jag mig sjukt tacksam, och lite sorgsen, för hur bra vi har det här.

en fin sittning på trikkestallen med jentene, kort samtal med josé, sms:ande med nikopedia och jenn samt hemmasittning med tobbe nu. vi omges med människor vi gillar på riktigt. ja, allt annat vore dumt – men sätter stort pris på det!

annars då? ska gå upp 06.00 imorgon lördag, jobba, träna och sen häng med bästa paren på lökka. då får man inte klaga, bara sakna lite på förskott.