bon viaje? my ass! (eller: el camino a la paz)

nu (08.00) är det exakt 12 h sedan bussen avgick från uyuni (20.00) och vi är till sist framme på hostelet vi fått rekommendert. det finns rum! wiho. skön medgång efter en ryslig resa.

när vi först såg bussen vi skulle åka med från uyuni till oruro var reaktionen typ “äh inte värre än swebus. Bolivias hemska bussar är en myt”. men när vi satte av började stolarna svaja, vinden blåsa rätt genom rutorna och golvet ruska så mycket att fötterna dansade runt av sig själva.

ok, inte sååå farligt ändå. men längs med vägen plockar vi upp mer o mer folk i en redan full buss. barn gråter, åldringar andas högt genom munnen och alla skäller på varandra genom att helt sonika ropa genom bussen.

ok, ingenting som inte lite musik i öronen råder bot på. men sen börjar bussen krångla. vi stannar, åker, stannar, åker och stannar igen. i kolsvart ödemark börjar folk plötsligt ropa “FUEGO!”. det brinner utanför bussen rätt nedanför vårt fönster.

första tanken “fan, de eldar upp bussen och våldtar våra lik” (typ)
andra tanken “shit, vad kommer elden ifrån?”
tredje tanken “tusan också, vi kommer bli sena”

detta tog ett par sekunder och större delen av passagerarna hängde med på att det var chaffisen som tänt på för att se bättre. två brudar börjar härja om att vi kommer dö och måste utrymma bussen. vi andra tar det lugnt eftersom elden vid detta laget är släkt.

färden fortsätter med stopp och mek ca en gång i halvtimmen, men imponerade över att vi bara var 45 min sena till oruro. väl där pröjsade vi 20 kr till och tog en buss vidare till la paz direkt. vi kom fram till att vi inte har något spännande att göra i oruro, men massa här!

som bonus ser man våra pimpade väskor :)