two BIG steps for me, but not a giant step for mankind

stor sak nr 1:
igår på australian day var det grillade räkor på den dagliga BBQ:en här på hostelet. orkade inte gå någonstans så vi tänkte att det får väl duga. om jag inte skulle gilla det var planen att äta det gröna och de faaaantastiska rostade småpotatisarna. men; JAG GILLADE RÄKORNA. inte sådär WOW, men det var gott absolut. frrrrääänt.

stor sak nr 2:
jag har tappat bort min sladd till kameran (precis som mitt lås, centralamerikaguiden och brillorna – slarver!!) så vi var tvungna att köpa en sådandär dockningsstation för minneskort så vi kan föra över bilderna till memorysticks. utmaning tänkte vi! gick in på en databutik och BRILJERADE (hmmmpf) med min spanska. hon fattade! jag sa iofs typ att jag ville ha en liten sak man matar in memorycards i för att föra över till datorn. duktiga jag! (men jag blandar fortfarande ihop en hel del tal – bland annat femton och femtio)

dagens tema: shopping
– vi har köpt en ny riktig kamera! wiho (Canon 500D). alla glada och Bolivias BNP har fått sig en skjuts!
– vi har köpt en suuuperfin väska
– jag har köpt nya solbrillor
– popcorn
– streetfood like hell (glass, färsk apelsinjuice, churros, empanadas)
– överraskningspresent på marknad (1,- för ett halsband o ett par örhängen – görnöjd!)

dagen har alltså kantats av promenad, promenad och lite mer promenad. vi har tittat på fängelset (det ökända som ligger mitt i stan, ref “el choco”) och firat festivalen som började i måndags. den går ut på att man köper miniatyrsaker som representerar det man önskar sig för året. av utbudet att döma önskar dig de flesta pengar, bil, en affär, ett hus, en utbildning, giftemål eller ett barn. men det fanns verkligen allt, från hammare och fotbollsskor till datorer och mobiltelefoner genom en flaska rom och flygplan. hela marknaden var precis som vilken småstadsmarken som helst, fast på crack. pariserhjulen snurrade sjukt fort och spådamerna såg ut som riktiga häxor.

annars lämnar vi la paz imorgon för copacabana vid lake tikitaca. la paz har lämnat en hel del intryck. staden är helt galen, samtidigt som så mycket är logiskt och smart. microbussarna som far omkring som man bara vevar in och meddelar själv när man vill av är geniala, samtidigt som man aldrig kan lita på att någonting som var ok eller fungerade igår fortsatt är i drift dag två. spännande, men smått frustrerande. det är billigt som tusan, men allt är en enda uppförsbacke (bokstavligen, eftersom det ligger som i en kittel med hus uppför bergsväggarna på alla sidor).

nu är det snart kvällens BBQ och vi ska för sista kvällen njuta av hostandes egenproducerade färsköl. 10 spjånkers är det värt!