30:e januari: sista dagen i bolivia

sista dagen i Bolivia har bjudit på en sak som är väldigt boliviansk – väntan, och tider som inte stämmer.

vi tog en båt 7 mil till isla del sol (ön där solen föddes enligt inkafolket). organisationen kring detta lilla företag gjorde oss matta – gå hit, vänta där, köa här, lämna biljett igen, lämna biljett en tredje gång (men den hade en annan karl tagit så vi tror att vi åkte en sträcka gratis), vänta på båten, vänta i båten, möblera om folk i båten och sen… taaada! vi åker i typ 5 knop (vet inte helt båthastighet, men de 70 km tog över två timmar enkel väg).

när vi kom fram var det bara att börja trekka. halvvägs vann solen mot oss, och vi kippade efter luft. vi vände och hängde på beachen istället. efter över tre veckors semester fick jag äntligen lite sand mellan tårna! stiftade bekantskap med en gonzalo som hade rymt från sitt programmerarjobb i buenos aires och nu campade på stranden och försörjde sig på att göra dreads på folk. hade vi vetat innan att den norra stranden var så skönt häng hade vi nog ändå kunnat gotta oss där ett tag. men vi fick i alla fall med oss ett par röda nunor (Mattias har vita solglasögon på sig, moahahaha) och mer längtan till vatten! möjligen också en liten lägre altitud. det sliter på en at vara på 4000 möh. trodde jag inte, men nu kommer jag nog sätta pris på att få löpa runt på normal nivå!

sista middagen i landet är nu avklarad, och vi hann precis njuta av solnedgången nere vid hamnen/stranden.

Bolivia har verkligen gjort ett gott intryck!! bortsett från kameran, men den får vi nästan skylla oss lite själva på också. kan garantera att den nya är som klistrad vid en av oss att all time :)

note to self: googla uruguyansk författare (eduardo + sjukt fint efternamn?). har bland annat skrivit om gruvorna i potosi.