3:e februari: the only way is up

efter en natt i en väldigt basic bungalow (ingen el, kolsvart, jordgolv, bambuväggar & typ flisdörr) var det upp o hoppa 05.15. kl 05.30 startade vandringen och vi var i mål ca 3,5 h senare. en mil avverkades på 1000 m rätt uppåt på stenig väg (igår var det två, men hälften nerför). de där inkafolket ska ha för att de tog sig fram överallt, men det är inte jättesmidig framkomlighet.

benen var ok pigga (troligen tack vare pastalasset till middag – men soppan som det var typ en fjäril i ska vi inte tala om) och min egen motivering var att om jag inte vill flytta till botten av colca canyon så är det bara att börja knata. ingen stackars donkey ska bära mig!

och tamejtusan, visst kom vi upp! det tog sin tid (vi är inte födda antilooper som clemens & michael), men det gick. det var längesedan, om kanske aldrig, jag hade sådant sug i benen som jag har nu. knän och framsida lår har fått sig en sån genomkörare att det tom är jobbigt att typ stå. belöningen när vi väl kom upp var frukost och transport till en hot spring (poolområde där vatten slussas in direkt från en vulkan). det var sjukt varmt i vattnet, men det lossade nog en del slagg från musklerna. matte fick tom en massage!

någon timme transport igen och sedan tillbaka i arequipa. nu ska vi försöka göra en night on town. möta upp sötkillarna (antilooperna ovan) på plazat kl 20.

gårdagens internskämt: fashion donkey
dagens äckligaste: på toan på restaurangen där vi fick lunchbuffe sköljde en tant löständerna (jo, det måste väl också vara ok, men vad tusan)

ett glädjeämne är att vi nu i två dagar med stark marginal förbränt mer än vad vi intagit. tillgodo på kontot! jiho :)

efter happy hour på bargatan san fransisco här i stan med ett antal pisco sours så jobbade vi upp kalorikontot lite. precis som att våra kroppar inte hade nog med reparationer att göra. haha. vi var på en svensk bar, letade tyska flaggor, skojade om att alla bor i Schweiz (Kamprad o kungen feks) o tipsade varandra om bra musik – samt jämförde peruanska och tyska familjer. grabbarna vi hängde med igår är volontärer o bor i peruanska familjer. riktigt kul o få lite insyn, om än indirekt (samt i familjer som har det gott här iofs). ett wakeup-call var när en av killarna såg barn plocka upp det kastade riset från backen efter ett bröllop.