primero dia en nazca (eller: två utmaningar på samma dag)

bussturen på 40 mil ca från cuzco till nazca tog nästan 15 h. skönt! det har svängt en del och äntligen är vi nere på normal höjd över havet igen (man behöver inte en halvtimme för att hälla upp en öl, härnere skummar de normalt). det är varmt (35 plus)! och det tog inte lång stund förrän vi träffade vår första geting!

btw, går solen ner senare nu när vi är på lägre höjd? den borde väl rimligen försvinna tidigare där uppe?

när vi klev av bussen hjulade vi rätt in i en man (ceasar) som ordnade resten. på en timme hade vi fått frukost, ett hostel (med pool) och var på plats på flygplatsen för att åka i ett cessna över figurerna (typ apan, handen, trädet, astronauten, valen o hundratals andra pre-inka skapelser). jag var råfärdig för att kasta mig rätt på dörren o bara få det överstökat (desto mindre plan = desto mer flygrädsla). dock skulle vi vägas först; utmaning nummer ett. sånt sysslar inte jag med, och fick det bekräftat igen. sommarens träning har inte gjort mig lättare! fan. nu får jag foka på att det inte är det som räknas (ska skaffa en peppare/pt som kan säga samma sak!). eller så får jag sluta äta och börja med chigong eller nåt (eller inte).

till utmaning nr 2; vi fick sedan sitta i fleeera timmar och kolla på samma avsnitt från history channel som avhandlade nazca. snacka om att man hinner gå från nervös till irriterad och tillbaka till monsternervös. två gånger fick vi höra att ”nästa plan är ni”, men när det blev sant hade vi väntat i 4,5 h.

sen började äntligen äventyret! fick träffa piloterna (som levde upp till myten med pilotglajjor) och de visade sig vara yngre än matte. tryggt! de informerade om att det var turbulens, gjorde tumme upp och gasade på. första minuten var skräck! sen gick det oväntat bra. man känner verkligen varenda liten krängning i det lilla plutteplanet. vi svängde i typ 90grader runt alls de kända figurerna och det var häpnadsväckande. hur kan de flera tusen år gamla inristningarna vara kvar fortfarande? amazing. folk har verkligen haft tok för sig!

sen kom det typ ett fritt fall i turbulensen och jag hann tänka att ”människan ska inte flyga”. allt gick bra och vi landade som planerat, tack&lov. i efterhand var det en riktigt sjuk upplevelse! man satt verkligen som i cockpit med hörselkåpor och allt. galet! både galet bra och galet galet. känns betryggande att myndigheterna gjort en rajd för 8 mån sedan efter en olycka. av 12 operatörer blev det 3 st säkra kvar. gott jobbat!

sedan har vi badat i poolen, delat på en öl och nu är det dags för seen lunch (i shooorts o linne – jiho!!)

puss

ps. Mattias förhörde personal på restaurangen innan vi gick in för att äta. killen briljerade med att kunna allt från Israel till nya Zeeland så nu blir det mat på det stället

ps2. killen som tidigare idag satt och rökte på vid poolen jobbar i repan. schysst!