13:e feb: primero dia en ica/huacachina (eller: äntligen svett, bad o restauranger med bilder på maten)
vi tog en buss (skräll!) till Ica och var glada för att den anlände enligt tidtabell. skräll igen! kan tilläggas att den inte avgick i tid. man börjar också bli van med att det är ett himla spring på bussen. folk går av och på varstans, biljettkontrollanterna kliver på mitt efter vägen och tanter med glasslådor ropar “helados! gaseosas! heladitos! con crema..” plötsligt i örat.
en freddy körde oss i sin minitaxi de kilometrarna vidare till oasen mitt i öknen (konstgjord såklart, och till den peruanska överklassen såklart – nu bara massa folk som badar och gringos som sandboardar). vi fick en gött rum precis vid poolen. börjar nästan kännas som vi har semester på riktigt! vi svettas en del och vi badar en del.
mycket kids som hänger på vårt hostel och kastar varandra i poolen, men det finns hängmattor! känner jag oss rätt kan vi nog roa oss här någon natt.
dagens mission: köpa flipflops
morgondagens mission: bestiga någon av alla de sandberg som omger oasen. förhoppningsvis snyggt bräda oss ner också.. misstänker att vi kommer ha sand i varenda vrå innan vi är klara här.
annars har resans två obehagligaste stunder hittills inträffat inom loppet av typ 10 h. först var att jag trodde att jag fipplat bort alla bilder från minneskortet i Mattias kamera. igårkväll satt jag säkert i en timme och försökte ladda upp bilder. hade ingen framgång men kredd för min envishet. matte drack en par gotterom under tiden och vid sängdags var han rund om foten. i det tillståndet fick han den briljanta iden att byta minneskort i kameran. imorse när vi sen skulle ladda in bilderna var minneskortet: TOMT! paniiiik
gaaah
fy faaaan
varför är jag så envis?
och sen typ tårar av lättnad när han ur en vrå lyckades trolla fram en minnesbild av att han lagt ur det använda minneskortet. jisses vilken jävla pärs ett tag. men men, allt gott! alla bilder fanns kvar, bara inte riktigt där vi letade först.
obehaglig stund två inträffade precis nu. klev rätt in i ett praktgräl mellan två som jobbar här (och som verkar ha något slags relation, även om han smeker runt med lite olika damer här helt öppet). den lilla spanskan jag förstår i detta läge begränsar sig nog till “puta” (och det var flitigt använt). tog ca 15 SEK innan jag avlägsnade mig snabbt. kan de inte samtala som normalt folk? och gillar man den skrikiga varianten, gör det för fan någon annanstans än i lobbyn/repan/baren.