11:e mars: primero dia en riobamba

allt gick enligt plan igår! vi landade i Guayaquil, tog en taxi till terminal terrestre och fick biljett till en buss skulle gå om 30 min. rusade igenom i jakt på ett supermarket, köpte färdkost och kutade sen för att leta efter puerta 81 – bland 150 olika gates och tre våningar. gillar inte att de inte har skärmar med avgång o gate.. fann fram som två förvirrade hönor tack vare hjälpsamt folk (och färgkoder).

och vilken bussresa!! lonely planet har tipsat om att vägen skulle vara fantastisk, och det var den! höga berg och djupa dalar, bäckar och kossor. jisses så fint det var! om vår tågresa blir hälften av det är det lätt värt!

anlände i riobamba på kvällskvisten igår och det fick snabbt att konstatera att vi nu ät tillbaka på höglandet. inga turister, mycket panflöjt och traditionella kläder och huvudvärk. bäh! trodde vi var färdiga med höghöjdsträningen på denna resa.. men icke!

checkade på ett hotell som påminde om något på 70-talet anar jag. fantastiskt fint kakel på badet, en old fashion telefon med snurrplatta, en retro sänglampa, pläd på sängen och trälister på väggarna.

morgonen startades med att hika till tågstationen. väl där fick vi våra föraningar besannade; en del av järnvägen byts ut så vi får bara åka tåg från alausi (buss dit). dooh! men men, åker tåg den bästa biten iaf. 07.00 startar vi från riobamba imorn.

promenerade runt i heeela stan under förmiddagen. tittade på bergen och vulkanerna som omger stan (som har snö på sig!) och konstaterade att vi är färdiga med all form av trekking på lutande underlag för nu. spar oss till Costa Rica!

besökte alla parker, shoppade lite hygienartiklar (schampoo som hette “här”) och matte fick en öl innan lunch eftersom det ändå är fredag.

vad har jag fått då? huvudvärk och en riktig fuldag. vet vad det beror på och det är mina ögonlock som fått för mycket sol/vind/vatten och svullnar upp under nätterna. ser ut som fan på morgonen! hoppas lite salva hjälper, annars är det väl på tiden att köpa nya brillor :) gott att jag kan skratta åt mig själv iaf när jag ojar mig!

efter detta kollade vi datorn och insåg att det hänt saker i världen. först insåg man inte innebörden, men sen spenderade vi se flesta av eftermiddagens timmar framför CNN. hemskt att se och tillslut gick det in vilken “tur” det är att detta händer dagen efter att vi lämnat galapagos. där är det högsta tsunamiberedskap nu. hemska tanke. otänkbara tanke.

golondrina
golondrina
golondrina
som jag hoppas att allt går bra! för boobisarnas bebisar, folket, öarna och allt annat i dess väg…

när vi kommer till honduras eller el salvador kanske det är dags för oss att städa upp. tänker att efter de fattigare kusterna når inte allting fram.. önskar jag hade alla kriskunskaper nånsin och hade fallenhet för läkaryrket. tusan att inte economistas har livsviktig kompetens! ska försöka hitta min talang som kan hjälpa folk på riktigt.

hoppas hoppas hoppas att jag oroar mig i onödan. att vågen inte kommer ända fram. att världen klarar sig. att alla är snälla mot varandra! att jag någon gång tar möjligheten att göra skillnad.