12:e mars: eeeel treeen de aluasi (o, la nariz del diablo

vi klev upp i ottan och ordnade oss upp till busstationen där vår buss skulle avgå kl 07.00. jadå, vi kom med! likaså typ 30 kg kycklingar i en tunna.. man blir inte förvånad längre! är bara glad att de fick åka i lastrummet.

väl framme i alausi blev vi förälskade i den lilla bergsbyn (som varit navet i att knyta samman höglandet med kusten i Ecuador under hela 1900-talet). vilken fiiiin by! vi har sedan vi kom från galapagos inte träffat någon annan gringo, och hade väl väntat oss en hel del turister – men icke. genuint vänligt, ärligt och nyfiket. man får sin beskärda del med blickar, men merparten är inte bara gloing utan också en hel hög med “lär mig engelska – vart kommer du ifrån? – vart ska du?”. hela atmosfären gjorde mig spontant givmild och skoputsarbarnen skvallrar för varandra snabbt. vi fick smita iväg upp till stadens mirador (gissa! vem tror inte att det fanns en kyrka på toppen?! tom en jesusfigur i mosaik som var säkert 10 m hög). på tal om storlek, vi träffade världens största skalbaggar också. lika stor som en tumme! fräsch.

väl på tåget (specialbyggt i frankrike endast för ändamålet) blev vi presenterade för guiden Santiago. hur charmigt är det inte att han sedan han var liten drömt om att köra tåget? och fortfarande drömmer.. än var han för ung. vi plingade i klockan och gled iväg i 10-15 km/h ner mot sibambe.

turen var spektakulär, och jag förstår att det är världens svåraste järnväg som byggts. under arbetet dog 2500 man.. och ingenjörerna använde en zickzack-teknik för att tågen skulle kunna ta sig upp och ner för bergssidorna. när järnvägen invigdes 1908 förkortades transporttiden mellan landets två “huvuddelar” från 2-3 månader till 2-3 veckor. guiden hävdade att det var en viktig del i att ena landet. en bieffekt är att alla concorder försvunnit från området.

vi rusade igenom sibambes sevärdheter snabbast av alla. dansande folk i traditionella kläder har vi sett spontandansa förut och inte på kommando.. museet var puttigt (men vi fick en privatvisning) och sen var det tillbakafärd. eftersom vi rullade i samma spår såg vi samma saker, fast baklänges.

när vi ankom till alausi igen ville vi nästan inte åka.. hade lätt bytt våra nätter i riobamba mot alausi om vi hade vetat det vi vet nu tidigare. dock drar vi ju imorn så det är inte så illa..

lite parkhäng på kvällningen innan det var dags för middag, och min tur att välja matställe!! wiipie!

Mattias slog upp ett ord från menyn och fick fram smaklös. han tog inte den rätten! (men tilläggas ska att han slog upp fel ord, såklart – så all ära till vår tackyiga kina som jag valde som svar på Mattias slibbiga pizza igår där jag knappt kunde äta hälften av en liten, skrapade av det göttigaste bara)

dagen har annars kantats av konstiga syner (efter lasset med kyckling som lastades på bussen):
– ett bröllop på en åker
– två kossor fastknutna i en pick-up
– en bebis i en ko-dräkt (uuursöt!)
– två getter på en lastbils förarhytt, i fart
– en dam i en bil som körde förbi oss och gjorde korstecknet om&om igen som om vi var djävulen själv
– världens sämsta kopplade gatlampa?

kvällen avslutas i sängen, med mörk choklad (wiiiii, paradiset för smaklökarna). konstig sak igen, vi hittade den på ett apotek när vi köpte vatten. medicin för själen!

dagens “ÅÅÅH jag älskar Mattias”-moment: när han (utan hundöga från mig) ger en skröplig tant på matbutikens trappa småväxeln som vi fick tillbaka efter köp. att tigga vill igen, med vad gör en tanta utan förmåga? och barn som måste jobba med att putsa folks skor! jag ser ingenting ont i dem. hoppas, hoppas det ger dem en något enklare vardag.

dagens konstigaste nöje: matbutiken. vi har hittat en stor “super tia” på gatan. varje gång vi är in för parkhängstillbehör hittar vi skojiga saker. en bra sak, de skalar rödlöken innan försäljning! en billig sak, nästan ett halvkilo psysalis (stavas?!) för 1,50 dolares (också skalade!). mmmm