15:e mars: vårt första möte med regnskogen!

nu befinner vi oss i “campet” ca 300 km från peruanska gränsen och ca 40 km från colombianska gränsen, i hjärtat av regnskogen. ligger inbäddad i myggnät, trött och lycklig efter en dag med mycket nya intryck. lyssnar på grodors kväck, syrsors sång och andra oidentifierade djungelljud. just precis nu kan jag inte tänka mig något mer avslappnande än denna stund, innan sovdags, i bungalowen utan el när man har en chans att stanna upp och verkligen ta in vart man är. tänk att det bor hundratals människor här i reservatet på heltid! många av dem har valt att inte alls ha någon connection med omvärlden, medan andra välkommet bjuder in främlingar till byn. har vi tur hinner vi med ett besök fast att det egentligen inte ingår i turen vi köpt.

man förstår egentligen först nu (iaf ett uns) hur viktigt detta område är för världen i stort, att jämföra med jordens lungor. Ecuador har verkligen börjat ta tillvara på den istället för att exploatera den, mer eller mindre direkt, genom att tillåta oljebolag att operera i området. hela bussturen från byn lago agria fram till gränsen av nationalparken följdes av pipelines.. första gången sedan 60-talet (då texaco blev den första här) tillåts de inte driva större.

väl framme vid nationalparkens gräns fick vi betala inträdet (2 dollar pr person, som gott hade kunnat vara högre) och äta lunch. efter lunch bar det av i en långsmal båt på floden in i djupaste, orörda (sånär) regnskogen…

vattnet har bara senaste veckan ökat markant och där de för va 3-4 v sedan kunde gå i stövlar är det nu 3 m djupt. de tre timmarna i båten var verkligen ett fantastiskt första möte! bortsett från träsmaken i baken. vi fick se papegojor flyga i par, en tucan smita iväg, flera sticky turkey (vars kött tydligen ska vara klibbigt att äta) och andra fåglar som storkar, några särskilda duvor och småsaker. men det bästa (såklart), aporna!! att få se dem i ett naturligt habitat svingandes genom trädkonorna var magiskt. synd bara att vår båtmotor väsnas så, det borde inte vara tillåtet.

förutom detta är såklart själva vegetationen särskilt.. tät, mullig, grön (i alla tänkbara nyanser!) och överraskande. verkligen som att åka båt på en stig mitt i en uråldrig skog.

väl framme i campet fick vi rum (heini och owen hade tur och fick dubbelrum själva, sen hade vi tur och de vi skulle dela med blev förflyttade) och en timmes vila. vilan gick mest åt kortspel och fånga insekter till apbebisen (squirrel monkey, som herr nilsson) som de tagit om hand om efter att han skulle säljas på marknad.

för eftermiddagen/kvällen blev vi tilldelade gummistövlar och tillsagda att ta med badkläder och långärmat. hmm.. vad ligger på lut?! vi fick helt enkelt bada i en lagun längre bort! efter försäkran om att pirajorna här inte äter folk var det bara att hoppa i!

vi åkte runt och spanade på mer djur medan vi torkade. under tiden gick solen ner och när vi la till på lilla ön där vi skulle trekka var det mörkt. jag har nog inte gått i skogen med ficklampan sen jag var barn. vilket äventyr! vi lärde oss om vilka träd som är bra skydd, vilka spindlar som egentligen är heeelt ofarliga (jag höll, som ensam person, i den största!) och vilka myror som styrs av ljud. svingade oss i lianer (som egentligen är rötter från växter som bor inträdet) och luktade på kåda.

djungeln är inte så illa som jag tänkte. det är typ la senda verde all over (animal shelteret i corioco, bolivia), men hardcore edition.

förresten! var ett säkerhetsmässigt föredöme idag. när vi blev hämtade med båten skrattade jag åt dumbommarna som struntade i flytvästen och gled stolt i min. ordnings-mari inspirerar! :)