17:e mars: dagen då Mattias blev piskad av en shaman

realtid: ursäktar dåliga bilder i förtid. de bra är på kamurran och alla memory sticks är fulla så vi har lite praktiska problem. vill också skälla lite till på wordpress eftersom den nya updaten raderade utkastet som jag hade. nu ska alltså allt från den 17:e skrivas om också. KUL! förhoppningsvis ska det nu fungera bättre iaf. de hävdar att tre månaders utveckling ska hjälpa. fingers crossed…

17:e mars
vaknade mitt i natten av att ögonen var helt igensvällda och klibbiga. lite scary, så gick upp och vaskade fejjan lite. tänkte bara att om det inte går över blir det svårt att uppleva djungeln. vaknade sedan och det var lite bättre. ville såå gärna bara ligga kvar i sängen och oja mig, men tänkte bara att det var en viktig dag så vaskade av mig igen och satte på solglajjorna. lekte Garbo nästan hela dagen som skydd mot sol, vind och glåpord. ganska skön stämning i gänget vi aktivitetade ihop med så allt gick super! jag såg ut som jag gråtit i fyra år oavbrutet, alternativt en lång kines med blåtira (utan det blåa).

efter frukost hoppade vi i båten för att fara 35 km ner längst en av floderna som vi ännu inte varit i. helt fantastiskt att bara få sitta och titta på allting runtomkring. det är verkligen otroligt vilka platser som finns på jorden.. cuyabeno är som en blandning mellan skogen i avatar och skogen i sagan om ringen där enterna bor.

första stoppet innebar någon kilometers trekking rakt över en ö/halvö/något slags fastland. vi skulle till det lilla, lilla samhället (100 pers ca) där vår driver kom ifrån. på vägen fick vi se de farligaste myrorna i världen (och de största utgår jag ifrån, typ 5 cm!), smaka på kakaofrukter (som smakade typ mild passionsfrukt med en touch vanilj) och titta på växer (såklart). massa blommor som man tex kunde göra papegojanäsor av.

väl framme vid det lilla samhället fascinerades vi över att det finns coca cola och en fotbollsplan vart man än åker. de hade tom byggt en liten läktare. vi fick träffa de få som var i byn (de andra var ute och jobbade) och äldsta systern i familjen skulle baka bröd med oss. från det att vi skördade grönsaken till dess att vi smörade på marmelad på brödet tog det inte mer än 30 minuter. tänk, något så eller hade jag aldrig klarat utan hjälp!

hur man bakar ett amazonbröd av jucca:
1. ta med en machete till trädet vars rötter ska användas
2. hugg av trädet och dra upp rötterna
3. kapa rötterna och skala av ytterhöljet
4. riv rötterna så du får en mjukostliknande massa
5. placera massan i ditt specialredskap av bark och snurra det så vattnet sipprar ut
6. placera massan med ca 1-2 cm tjocklek på ditt fat av lera och placera över eld
7. när bröder fått en fin färg på undersidan, vänd och grädda lika länge på sida två
8. klart! ät!

förvånansvärt gott! lite kokosaktigt i konsistensen och smaken. vi fick också smaka på alkoholen de gör av samma rötter (inte så gott) och använda deras lilla, lilla, lilla toa. minsta toalettstolen jag nånsin sett!

efter det var det lunchdags. vi knallade ner till andra sidan floden och där båten mötte upp med lunchen. satte oss under ett träd i skuggan och njöt. då kom en ny apa! en fury monkey som är större än de andra. han lekte runt som bara den! jag fick återigen lyckokänslor av att skoja med en apa och sen kissade apan i någons juice. ingen drack den..

badtime i floden med traktens barn var också huuur skönt som helst. det är ganska strömt så det påminner en del om att bada i Klarälven, förutom att det är lite varmare och mycket brunare vatten (och lite annorlunda fiskar). vi hoppade från 3 m ner i floden också! wiho! gooott! ungarna stojade, imponerade och visade sig vara modigare än oss alla. blir kanske så om man växer upp bland anakondor och caimans?

sen åkte vi vidare mot stället där traktens shaman huserade. såg väldigt mysigt ut när vi steg i land med växthus, en gris, fruktträd och en sköldpadda. slog oss ner och väntade på att shamanen himself skulle dyka upp. en kille från Australien som skulle bo där i tre dagar för att ta chicha (en stark hallucinogen drog som de använder för att se allt levandes själ) hängde lite med oss och verkade nervös.

shamanen uppenbarade sig i mycket halsband (ett av jaguartänder), en fjäder i näsan och en klänning. han var allt vi väntat oss och lite till! han berättade om sin barndom, när han gjorde shaman-examen, hur han botar och liknande saker. han verkade inte så världsfrånvänd som fördomsfulla jag väntat mig, och han uppmanade oss alla att ta med hans historier hem för att berätta vidare. mycket flum såklart, men också mycket tankeväckande. de är verkligen rädda om allt levande! det ska han ha för. vi stöttade han genom att köpa varsitt litet radband att ha runt ankeln och ett totem att hänga över sängen (till mamma Kerstin!)!

sen styrde båten tillbaka mot campet. cs 1,5 h på båten, tittandes på floddelfiners plask och flygande papegojor gjorde ingenting sämre! en kort paus i campet och sen ut på lagunen för att simma i solnedgången, igen. hur fantastiskt kan ett dopp bli?! letade sen caimaner igen, men utan lycka.

sista kvällen i campet blev en del kramandes med herr Nilsson, en go middag och häng med de roliga. spanade på tarantellor och fnissade åt att apan var som en fyraåring i trotsåldern som inte ville gå och lägga sig när det var dags att bäddas ner i redskapsskjulet.

tänk.. vilken dag!
man har också blivit duktig på att använda ficklampa och myggnät de här dagarna.

haha, just ja! Mattias skulle få behandling av shamanen för sin onda rygg och det innebar pisk med löv. löven hade taggar och det ser fortfarande ut som han har sjutusen muggbett på ryggen. gulligt! eftersom jag har pricky heat är vi rätt söta ihop nu. shamanen bjöd också på ansiktsmålning och starka bär mot halsont..

såja, nu var det nog klart :)