24:e mars: 1 dagen på roadtrip, eller ingen väg leder till playan Vera Cruz

började morgonen med en tunn omelett, lite surf och kontroll av pengastatus. sedan packade vi ihop våra väskor och begav oss för att hämta vår bästis den kommande veckan – almeran! vår Nissan ska minsann visa oss Panama.

första anhalten var slussarna i miraflores. ett ordentligt besök vid kanalen kände vi var obligatoriskt här i landet.. Daniel blev kartläsar-Tina och girlsen fick hänga i baksätet. halva förmiddagen gick åt till att ta oss ut ur stan (nästan), en bara vi kom ut på rätt väg vare inga problem. kartan vi fick med är inte guld värd.. saknar vägnamn och så mycket är ombyggt att den inte stämmer i många väsentliga delar.

väl framme tjoade vi åt slussande båtar och förundrades över hur detta egentligen går ihop. åkte för att få en sen lunch på ett beprövat ställe (subway) och sen turistade vi på en supermarknad. köpte lite förnödenheter som man behöver på en roadtrip (vin, frukt och schampo), för att sedan åkta vilse ett tag igen på väg till bron över kanalen. väl nästan över sjöng vi upp i “bro bro breja” och missade huvudavfarten till Vera Cruz där dagens planerade och efterlängtad bad skulle äga rum.

vi åkte flera vändor fel och frågade män, barn och poliskvinnor under utbildning om vägen. tillslut kom vi tillbaka till en grind med en vakt där vi tidigare vänt. nu kom vakten ut och frågade om vi var amerikaner och vart vårt klistermärke för identifikation var. vi blev långa i ansiktet och han skrattade. vi fick åka igenom och var äntligen på rätt väg! efter ett par minuter anlände vi på stranden och vi firade. väl på beachen badade bara en. den var full av glas, pelikaner, gamla krabbor och udda skor (räknade till sex). hittade världens sötaste unge innan vi klädde på oss och åkte igenom byn.

under dagen har vi lyckats med att:
– köra mot enkelriktat tills en taxichaffis skrattande viftade oss rätt
– köra fel i ett vägbygge för att Mattias förföljde fel bil
– kört fel rent allmänt, MASSA (men man får se mycket skoj, och många mystiska vägar)

var i smyg lite orolig på vägen när det blitt kväll att vi skulle sluta upp med att köra hela natten, alternativt sova i bilen på någon random lastbilsrastplats. men såklart inte! över ett krön såg vi den härliga skylten “backpacker inn”. joho! Panama är inte en så vanlig backpackerdestination har vi märkt, så allt är inte lika lättillgängligt som annars. men bevisligen går det bra ändå eftersom vi nu har ett gott hostel som inkluderar:
– en så hård duschstråle som Daniel nästan blev golvad av
– fyra goa bäddar i ett limegrönt rum
– nudelsoppa till kvällsmat

dagens anekdot får bli när vi gled ner till stranden med bilen och Mattias väser “du får ju prata med dem rebecca!”. “VA?!” svarar jag frågande och med vafaaan-känsla, utan att förstå vad som händer. en polispick-up har kört upp jämsides med oss och ser frågande på oss. i full mundering ser inte de panamanesiska konstaplarna pratvänliga ut. jag slänger ur mig frågan om man inte får bada nu? jodå, det går bra (folktomt). får man inte parkera bilen precis vid stranden? jodå, det går också bra. man får dock inte vara gringo i oturistigt område utan full passkontoll och att alla papper på bilen är i ordning. låt gå för det!

konklusionen är att vi gillar roadtrips!