25:e mars: land och rike (Panama) runt

vaknade av lastbilsbröl från pan-american hwy och tog en dusch innan vi åkte iväg för att upptäcka Panamas västra halvö. gled efter vägen för att försöka hitta lite frukost, men matte-chaffis och Tina var alldeles för oobservanta för att vi skulle hinna stanna eller ens se stället förrän vi gled förbi. vi har märkt att avstånden inte är så stora här så plötsligt var vi i en stor stad som vi trodde var flera timmar bort.

unnade oss lite frukostshopping på en stor mataffär (rey) och blev spottade i kassan som svenskar av en dam/gubbe som flyttat från Sverige för 30 år sedan. hon tipsade också om halvön, så vi tog nästa vänster och åkte mot stan chitre. vi häpnades lite över att vi inte åkte vilse, men tog ändå en detour till en strand son det inte skyltades om. frågade damer på vägen om hur man tar sig till havet och; äntligen fick vi se att Panama har potential som beachlivs-land. det var ett par cabanas, sen bara kilometer med strand, strand, strand. det är fantastiskt att det kan finnas så mycket strand till så få människor. lekte land och rike runt (med egna regler) i sanden och badade i vågorna.

duschade av oss om fötterna efter någon timme och fortsatte mot lunch i chitre. lyckades både äta tacos och få mer bensin i bilen (kostar ca 6 dollar/mil för oss att åka nu, splittat på fyra) innan vi skulle dra vidare till strand nummer två. inte heller hit var det skyltat, så bara att veva ner rutan och hojta med locals. igen gled vi, efter en del omvägar, ner på en platt och mörk strand. eftersom det är vulkansand är den mörkare än vanligt tyvärr, men vi får leka att det adderar till mystiken. fortsatte med lekarna, och de få människorna som rörde sig förbi oss frågade nyfiket vad det är vi målar i sanden. detta är kanske inte bästa stället att förklara att vi leker låtsas-krig och stjäl land av varandra…

plötsligt började det skymma och vi insåg att tidvattnet kommit och blött ner alla våra saker medan vi var upptagna med att sudda ut landsgränser. det var bara att försöka torka av sanden och saltet igen för att bege sig mot nattens hospedaje. eftersom vi åker lite vind för våg visste vi inte alls vart det skulle bära, eller hur långt vi skulle orka åka. stannade vid ett hotell som var alldeles för dyrt och åkte vidare mot kvällsmat på det luxuösa donken. hamnade tillslut ända i Las Lajas, en playa som nämns i lonely planet. svängde av motorvägen och åkte ner mot byn för att hitta ett ställe att övernatta på. åkte runt på småvägar utan att hitta annat än en häst parkerad utanför en bar, tills vi fick syn på en skylt (sponsrad av coca cola) som äntligen visade oss till något som kändes rätt. 8 km på en tv-spelsväg tog oss till strandkanten och en spartansk, men fantastisk, liten stuga 10 m från havet. det bor en fågel i väggen som kvittrar (eller kraxar) och det är lite varmt, men det fanns nästan wifi! haha. när klockan är mitt i natten var det verkligen toppen!

och, vi hade bonnröta att vi stötte på brorsan till gubben som har detta. han var precis på väg ut genom porten när vi kom, så han styrde upp åt oss.

vår andra dag på roadtrip var till ända, och jag trivs fortfarande med nomadlivet. spänningen och charmen i att åka fel gör att man får se så mycket!