EXTREMO canopy zipline – check!

en (kanske den enda) stark bidragande faktor till att vi stoppade i monteverde är att vi ville göra en zipline – och detta är zipline heaven. finns 12-13 alternativ i den direkta närheten, men efter lite prat med folk och jämförelser föll valet på extremo. kanske självklart eftersom den är högst, längst, dyrast (såklart) och häftigast.

när Matilda, Frida, Daniel och Daniel anlände vid 11 hade vi ordnat så en bil skulle plocka upp oss 13.30 och dra till sista starten för dagen 14.00. rätt in o hetluften alltså! hann med en snabb lunch innan det var dags att börja trissa varandra och hoppa in i minibussen.

väl uppe är det säkert 70 pers som ska kasta sig ut. hur fan vågar alla, tänkte jag i mitt stilla sinne. det är ändå 15 st kablar, varav fem är extremt långa (500 m, 600 m, 400 m, 750 m och 1 km). att ha en liten sele runt kroppen och hiva sig iväg verkar inte heeelt logiskt, men vad gör man inte för kicken?

den längsta, högsta (180 m över marken, de andra var mellan 10-75 m) och sista kunde man välja till (och betala extra för) att åka som superman. alltså fastspänd liggandes “på mage” under linan med huvudet först och benen raklånga. litt skrämmande bara! men ska man så ska man..

just därför hade jag också sagt åt me, myself & I att jag skulle göra Tarzan, där man hoppar ut från 60 meter och faller en stund innan det övergår i en slags gunga. påminner en del om ett bridge jump. men förmodligen inte ens halvvägs så läskigt som ett riktigt bungy. det hindrade inte mig från att vara sjukligt nervös innan.. fy fan säger jag bara. men, när man väl har selen på sig, andra kör – då är det väl bara att haka på? och, ack så SKOJ! många tjejskrik rök där kan erkännas. väl nere och infångad igen darrade hela kroppen och det rusade i blodet!
s å j ä v l a g ö t t

såklart var superman och Tarzan det fränaste, men hela paketet var fantastiskt. är så glad att jag inte backade på något utan gjorde som resten av oss och gick all in. det som egentligen var obehagligast såhär i efterhand var rippeln. man fick lita helt på att de som jobbade tog sitt ansvar för man styrde inte över något själv.

rekommenderar till alla! det svettigaste var annars de 3,8 km man får gå upp och ner för att ta sig mellan plattformarna. ibland hakade man bra fast sig och gick från en plattform till nästa direkt i träden, men till de största fick man minsann knata på. väääl värt!

kan numera iaf säga att jag gjort något adrenalinrikt!! wiho!! PEPP

beklagar att bilderna är från broschyren. ikke noe å gjöre med de!

kolla också in detta youtube-klipp: