27:e april: på fyrhjuling runt ön

så kom äntligen dagen för vår atv-premiär. vi fick en dag full av dammiga kläder, motsägelsefulla scener och fantastiska vyer. det är ganska sagolikt att åka runt en ö med två vulkaner varav den ena är perfekt konformad. och runt alltsammans en sjö så blank, så blank. tänk er!

fast tänk er också att man möter de mest förunderliga ekipage längs vägen. en man kommer med två oxar som drar ett lass med hö, pratades i en ganska fräsch samsung-mobil. en kille kommer ridandes barbacka och ser på håll ut som en riktigt kobojsare, men när han närmar sig ser man att han har gott om gelé i håret, en turkos piké och en iPod i öronen. det är verkligen en fantastisk mix av två världar på varsin sida av spektrat. och i tillägg vinkar alla glatt. särskilt barnen ler med hela kroppen (på riktigt!) och kanske till och med springer en bit jämsides. baksidan med detta är att många yngre män eller äldre killar också är stormförtjusta över att det är en tjej med på fyrhjulingen som ibland till och med kör. det är mycket tillrop och visslingar. Mattias hävdar att det KAN ha varit hans bara bringa som lockade en del, och jag är väl inte den som säger emot. ska tilläggas att han åkte i tische större delen av tiden så han har en härligt göbbig bränna på armarna.

första pitstopet på turen var ett vattenfall. vi kunde till vår stora glädje köra de första två kilometrarna uppför, men sen var det trekking. jag pinnade på och Mattias svettades ymnigt. när vi väl fik syn på fallet och den inte då ymniga vattenmängden blev vi besvikna. bara att gå neråt igen.. jag var glad för att få upp pulsen lite. måste säga att jag saknar kicken löpningen gav mig. det blir till att försöka sig på en förbättring till sommaren. funderar på ett mål.. milen under timmen? eller inte fokusera på tiden utan på sträckan? försöka dubbla distansen, är det grejen? måste försöka hitta någon som vet. eller bara fråga mig själv vad jag helst vill klara. satsar jag på distansen kanske tiden kommer på köper på de kortare sträckorna? eftersom vi i alla fall bestämt att det blir en resa till är det i alla fall ett billigt nöje att ägna sig åt för att spara en peng.

sen tog vi varvet runt den ena vulkanen. rekommendationen var att inte åka hela vägen runt för vägen var för dålig, men vad är väl en fyrhjuling värd om den inte får roa sig på lite dåliga vägar? vi tog en huppegupptäcksfärd och hittade verkligen dåliga vägar, men också mycket skojigt folk. landskapet var såklart fantastiskt och Mattias roade sig kungligt med fyrhjulsdriften.

jag tog varvet runt den andra vulkanen och fick bättre väg, samt mer damm. och kossor! de går i klungor över hela vägen, så det är bara att bromsa in och köra in i klasen och tillslut få dem att skingra sig lite. riktigt skoj att köra och jag är så glad för att den var semiautomatisk (slapp koppla, men var tvungen att växla).

nu har vi också styrt upp taxi in till staden där färjan går ifrån tillsammans med hela gänget här. alla blir med till busstationen på fastlandet, men sen skingras vi nog. de danska tjejerna ska till Granada en andra gång och tipsar oss hjärtligt om att vi borde bli med. jag är dock överjordligst sugen på mer ö-liv och dyka. våra två pitstop vid vattenhålen får verkligen inte mitt sug att försvinna..

men, vi har dåligt med fasta tider, planer och rutiner numera så vem vet. ska läsa lite om stan och se om det kanske lockar.

måste säga att jag gillar detta med att från dag till dag, från timme till timme kunna bestämma VAD MAN VILL. vi har inga måsten. bortsett från vårt flyg tillbaka till “riktiga världen” i juni. vilket jag också gillar. att ha en större plan gör att jag är mer tillfreds med att kunna göra detta. ett år till på uni om ett år (eller två) sen är det min tur att kicka rejält igen. tills dess gottar vi oss kungligt på andra vis.

over & ut, lille knut