Fittafathandgranat

Min käraste iFåne har somnat. Lämnat mig. Vägrar starta. SAAATAN

Vad gör jag nu? Skriver på Mattias telefon och googlar om det finns någon räddning. Kanske har två års garanti i Norge också? Tusan! Jag vet inte. Måste maila NetCom i alla fall. Och googla norska konsumentskyddet.

Vi som blivit så fästa vid varandra. Särskilt under resan. Och jag har behandlat henne som den drottning hon är. Så när hon den 2:e maj kl 17.30 inte vaknade mer blev jag chockad och trodde inte riktigt på det. Har gjort återupplivningsförsök hela kvällen, ett på natten och nu på morgonen – inget hjälper.

I skuggan av detta är jag fortfarande förkyld (hur logiskt är det i tropisk värme? Jäklarns fläktar!), men tapper. Gjort små utflykter, ätit kakor, druckit läsk och spelat yatzy. Jag vill inte vara sjuk mer!

Vilket elände va? Ja, fy bubblarns. Är rastlös som en toka så idag tar jag en Alvedon så åker vi 30 min pangas till grannön på en dagsutflykt. Ska också köpa mig nässpray eftersom Apoteket på ön äntligen öppnar idag.

Men allt står i skuggan av min döda telefon.. Verkar som batteriet bara har dött. I ena stunden var hon glad och på g, om än med bara 3% batteri kvar. Satte henne på laddning, och sen – svart tystnad. Dramaqueen!

Men, annars har vi det bra :) Jag är (Kicki) Tapper!

Och bjur på en bild när jag lyckats med jag vet inte vad.. Det var inte lätt då heller!