11:e maj: från Managua mot san pedro
En kort natt senare var vi uppe med tuppen redan klockan 03.45. När man går upp vid den tiden är min hjärna inte kopplad i ännu. Hissen står på bottenvåningen. Alla pommes är inte i korgen. Ett par kossor har rymt ur hagen. Ni fattar känslan?
Bevisade mig själv gång på gång under närmaste timmen att jag inte var vaken. Betalade 160 dollar, istället för 80 dollar för våra bussbiljetter. Skulle köpa ett vykort på terminalen till Håkan, tar ett från en stad vi inte varit i (bytte det såklart, man får inte fuska). När jag började skriva detta stavade jag “uppe” som “öppe” och funderade på varför stavningskontrollen i telefonen gav utslag. Väntar nog lite med att återge de senaste dagarna.. Vi är i alla fall på väg mot Honduras! Joho. Har ju tolv timmars bussfärd på mig (då vi åker rätt upp till San Pedro i norra Honduras på grund tidsbristen).
Bussen tog 13 h, så vi missade sista bussen vidare till La Ceiba, där båtarna till två av Bay Islands öar avgår. Träffade en engelsman som ville dela taxi och också ha ett hostel för en natt, så vi slog våra kloka ihop. Eller, klok och klok. Han skulle visa sig vara lite knäpp. Eller, knäpp och knäpp. Lite särskild, och inte riktigt den typen vi är vana att stöta på under denna resa. Han var rädd, utan att vara kåt (för de icke invigda i detta internskämt ber jag om förlåtelse, men att vara kåt men rädd är ganska vedertaget). Saker han kläckte fick mig att undra varför han gett sig ut i Centralamerika en månad. Vi bodde i typ finaste kvarteret i hela San Pedro Sula, som är den fräschaste och mest västerländska staden i Honduras. Det borde ha lugnat grabben kan tyckas, men icke. Livrädd. HUR har han kommit levande ända från Panama City undrade vi? Åk tillbaka till ditt slott i Winsdor gastade jag till han i min dröm senare under natten. Fast jag tänkte egentligen på Mads som någon gång sagt att hon vill åka på en “slottsupptäckarresa” (men det kanske var i Skottland?).
Just ja! Middagen vi hade runt hörnet på ett lokalt snabbmatshak var det bästa på länge! Väldigt poppis och billigt. Man fick peka och välja själv hur de skulle kombinera maten, och mumma vad fint det blev! Tortilla (som hette något särskilt som jag kommer på snart), bönröra (mmmm), kål (mmmm), ost (jippi!), äggröra, kycklinggryta, stekt banan och svartvinbärssaft (fresco). Åååååååå! Ge mig mer! Ju närmare Mexico vi kommer desto bättre blir maten… Vi har haft ett kulinariskt vaccum ett tag, men verkar ordna upp sig snart. Ris och böner till alla måltider kan vara historia!