So long Utila, I miss u already
Imorn kl 07.00 tar vi en båt med ett annat par härifrån Utila. Jag saknar det redan!
Det är så många saker det känns som vi gör för sista gången, för nu. På en stund. Det kommer åter. Bad i turkost vatten. Dykning med sköldisar. Hängmattor. No most do’s. Röda nästippar.
Usch, leaving is not a loving thing. Men, utan det ena behöver man inte det andra. Så vi har pratat en del om vad mycket fantastiska saker vi fått uppleva. Vilka fantastiska länder vi besökt. Vilka outgrundliga människor det finns. Vilka genomgoda människor det finns.
Och Rubi! Farbrorn som har Rubi’s Inn som vi bott på de senaste 16 dagarna. Han är som morfar. Han påtar, donar, fixar, skrattar och hjälper till. Han har hjälpt oss så mycket och så hemma som jag känt mig här i den faluröda längan har jag inte känt mig förut på resan.
De två sista dyken idag var fantastiska. Såg vår första scorpionfish. Och landskapen sen…
Kämpat i timtals (1,5 iaf) för att lägga ut bilder. Försökte fixa publiceringen av bloggposterna på fejjan också men där gick jag bet.
Sista kvällen avslutades på treetanic. En bar här som lonely planet ska ha rankat som fjärde bästa baren i världen. Det är inte på grund av drickat, men därnere fantasifulla utförandet. Coolaste jag sett.
