La ruta à Mexico

0 kommentarer

Vi kom iväg till tapachula. En ganska sömnig medelstad rätt efter gränsen. Sen dess har vi levt ett helt liv. Okej, inte riktigt men det har hänt massa.

Vi har ätit våra första riktiga tacos. Vi har ätit tacos (under olika namn) till À L L À måltider. Jag har redan tröttnat på tortillas på frukosttallriken. Uuiu. Imorn blir det till att försöka få något annat. Men är också trött på pan dulce. Sötbröd, bakverk och tårtor. Som de konditoriar! Och de äter sockerbröd som frukost. Och när man ber om ”agua con gas” slänger de fram pepsi. Fy fan. Läsk till frukost. Vad norskt! ;)

Men! Ska tilläggas att maten är god också (bara inte allt för tidigt på morgonen). När man slipper koriandern i guacamolen är den himmelsk. Enchiladas – mmmmm.

Jaja, tog sista bussfärden till Mexico city morgonen efter ankomst. 16 h. Som gick ok. Alla filmer saknade engelska undertexter, men som tur var visade de ”Upp”. Sötaste gubben i världen! Det som präglade bussresan var annars poliskontroller. Vi snittade en i timmen. Det blir ganska träligt efter ett tag.. De letade drogas och immigranter, men inget hittades. Läskigaste var mitt i natten när jag lyckats somna och plötsligt står det en federal polis och tittar misstänksamt på mig samtidigt som han petar mig lätt på knät med en pinne av något slag. Livrädd blev jag som inte riktigt var med i huvudet. Tillslut skrattade han!

Fan, måste hålla mig mer ajour med hjärnan. Detta var då länge sedan att jag inte kan framkalla de roliga detaljerna.

Så, man får fantisera fritt om hur spännande det kan vara att lära känna Mexico. Jag vet ju :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s