Att lära känna aztecerna

Dag två längtade jag tillbaka till beach, dyk och lowkey-liv. Sol! Ge mig soooolen. Brunfärgen trillar av, huden är fnasig och läpparna nariga. Bu! Och håret saknar saltvatten..

Men vad annat göra än att ge sig ut på ett nytt äventyr i storstaden? Vi strosade runt och träffade en kille som enligt egen utsago blivit deporterad från USA precis. Han hade varit i armen, bott i USA sen han var 1 år och det betydde nu ingenting. Han hade två tvillingar och var desperat att ta sig till cancun där han hade ett jobb som väntade. Han är nog första “panik-jag-behöver-pengar-till-en-buss” som vi gett pengar till. Han kändes ärlig, men vad vet väl vi. Annars försöker jag hålla mig till funktionshindrade och/eller äldre. De har färre alternativ.

I alla fall gav han oss massa tips om på saker vi kunde göra enkelt med hjälp av tunnelbanan. Så på det viset fick han lite lön för mödan han gav. Några peso var det värt. Vi letade reda på turistkuren vid katedralen och frågade om det var fotboll på aztecastadion någon dag. Svaret var nej, så vi bestämde att spara stadion till en annan dag. När vi sen på kvällen såg att Mexico spelade mot nya Zeeland i någon slags landskamp bröt vi ihop. Vet dock inte än om det var på azteca eller ej, men var det så.. Fy fan. Vi hade så gärna gått på en match! Men när inte ticketmaster eller turistinfon vet så skyller jag inte på oss själva.

Istället vevade en turistpolis in en kille som vandrade förbi och visade sig vara påväg på en privat tur med en Barca-kille (Mema). Vi kunde få ett specialpris och följa med på turen som skulle gå söderut. Varför inte? Vi fick se torget av tre kulturer, där gamla pre-spanjorerna och kolonialhus delar platsen med moderna hus. Torget var platsen för studentdemostrationerna -68 mot att staten puttade in så mycket pengar i att hålla i ett OS. Enligt guiden skjöt militären fler än 1000 personer. Torgets blodiga historia fortsatte vid jordbävningen -85 då husen runtom rasade och begravde människorna på insidan.

Sedan drog vi iväg till ett kvarter i utkanten av staden där vi skulle få besöka en silverfabrik. Fabriken visade sig mer vara en juvelerare med silver som specialhantverk. Vi fick en genomgång på hur man processar fram silver ur sten, och hur man sedan snickrar fram önskat föremål. Han visade hur man gör mönster på fri hand, och jag fick motivet med sista aztecakungen och solen. Vackert! Vi fick margarita samtidig som vi fick kolla runt efter något att shoppa (så slugt med alkohol i köpsituationer), och jag hittade en SÅ fin ring. Jag blev kär och slog till. Grattis på födelsedagen sa kärleken och tror han numera är safe ;) haha

Sedan var det mot Las piramides. En till el sol och en till la luna. Solen och månen har fått jättepyramider på mexicos slätter. Det var en bit utanför staden och vi häpnades över att själva staden aldrig tog slut. Det är ganska stort här. Storstad it is. Hela Sverige kan typ bo i ett kvarter. Det är fattiga favelas på bergskanterna och inhägnade barrios med bmw’s utanför de snidade portarna. Eller står kanske bilarna innanför portarna? Jag minns inte helt.

Som uppvärmning fick vi en kaktusgenomgång. En är supergo som frukt! Den med den runda, platta formen. Smakar som typ en lite träig melon, som är supersaftig och fräsch. Den andra, som typ ser ut som aloe veran, gjorde (och gör) de allt möjligt av. Papper, nål och tråd, tvål osv. Livsviktig för de gamla aztecerna. Och sedan hur de färgade textilerna med hjälp av färgämnet i en lus som gör det rött, och sedan smetar man på kalk för att få alla regnbågens färger. Folk var inte dumma inte.

Sen tog vi vår nyfunna Barca-vän och tog promenaden först till “lilla” pyramiden för månen. Han pratade spartansk engelska så jag fick briljera på spanskan. Men jävlar vad fort katalaner pratar! Ingenting mot mexarna. Väldigt söt och artig kille. Hade hyffs ända in i märgen. Gillar!

Landskapet runt pyramiderna gjorde att man när som helst trodde att det skulle komma ett gäng strövare eller cowboys ridande över bergskammarna i horisonten. Eller de läskiga skalpjägarna som jag läste om i boken jag ärvde av Daniel. Fy tusan. Men mäktigt!

Och från la luna tog vi el camino de la muertes vidare till la sol. Efter vägen var det altare, mindre pyramider, målningar och försäljare (såklart). Många trappsteg uppför pyramidens kant, så var vi sedan på toppen av den största. Vackert! Och bra träning för låren.

Skönt att vi fått ta lite tempel iaf fast att tiden är knapp. Det är så imponerande!

På vägen tillbaka bjöd guiden in oss på en stor fest i pueblon där han bor. Och när vi vänligt sa att vi nog stannar inne i la ciudad skrattade han och sa att det finns ju roliga saker där med. Samtidigt gled vi in på den billiga hor-gatan, och han skrattade vidare. 300 pesos för ett ligg (150:-), men vill man gå på finare kvarteren kan det tydligen kosta allt från 1000-3000 pesos (500-1500:-). Bra info. Och, usch! Flickorna var inte gamla.

Vi kom tillbaka till staden efter 5-6 h och kraschade för en siesta en stund. Sen gick vi på bargatan runt hörnet och fick bästa servitrisen hittills. Ursöt! Unnade oss Sol (ölen som finns hemma på bolaget också), och Mattias körde på ordvitsar à la: Ohåhå, nu tror jag minsann Solen gick ner (när jag klunkade lite).

Kom hem ganska sent och sov ganska länge. Skönt för er att vi kommer hem med en lite förskjuten dygnsrytm och inte vaknar kl 06.00 varje natt utan snarare 09.00.

Dagens lärdom: vilka tre saker behöver man för att köra bil i Mexico?
1. Körkort
2. Galenskap
3. 50 pesos till konstapeln