Vi ska åka hem imorn…

Nu är kl 19.59 och jag har packat väskan. Imorn vid den här tiden är vi i luften. Konstigt, och skönt.

Nu är klockan 20.00 och vi har inte ätit middag. Detta är ju inte Argentina så man äter middag i ganska god tid, men inte om man har ätit en traditionell mex-buffé till lunch. Inte en tillstymmelse till hunger. Snaskar lite på en mintpastill (märket har en strawberry sour också som jag tror nyblivna 25-åringen Mari skulle älska). Men, vilken buffé sen. Vi har sett folk köa utanför restaurangen och spanat på maten genom fönstret, och suktat lite. Idag när vi gick förbi fanns det ledigt bord direkt och vi slog till. Allt fanns! En barnhörna med friterade saker, korvar, pommes osv. Soppor! Alla möjliga olika grytor (den goaste smakade typ som mammas goaste kalopps). Röror. Bönor. Sallader. Ostar. Hjärtan (ja, små råa hjärtan som vi antar att ingen åt? Men ska man ändå äta djuret så varför inte ta tillvara på den muskeln också). Groddar! Alla möjliga olika bakverk och frukter (jordgubbar! Och gurka fanns också på efterrättsbordet. Kärleken kläckte när jag kom tillbaka med min efterrättstallrik: fan, jag VISSTE att du skulle ta en gurka). Vi åt.. Och åt.. Och åt.. Men orkade inte alls hela vägen in i kaklet. Vi gav upp, men konstaterade att det var en av de bästa måltiderna på hela resan. Mumma! Tack ciudad de Mexico.

Nu är klockan 20.07 och kärleken har ont i ryggen på typ fyra olika ställen. Kraken. Så går det om man går för mycket, för går – det gör vi!

Nu struntar jag i vad klockan blivit och tänker berätta att söndag har varit vår museidag. Söndagar är gratisdagar här på museer. Vi orkade med två. Nationalhistoriska som ligger i ett gammalt slott på en kulle och moderna konst som ligger i utkanten av parken/skogen där zoo:t också ligger. Skoj! En stund. Tills man undrar vad tusan surrealisten tänkte på när en katt vadar i stövlar över en blödande åker mitt i ett hav. Typ. Allt förstår jag inte, men mycket är vackert. En kille som hade en hel hall för sig själv hade en serie som hette “between life and death” som jag ska googla när jag läser detta själv nästa gång.

Just ja! Lucha libre (mex wrestligen) var fantastisk!!! Skrattade så tårarna rann. Drack coronas ur stooora pappmuggar. Blev kompis med familjen bredvid. Barnen fick våra luftputar som man skulle klappa med och kortaste fick sitta på Mattias rygg när de slogs utanför ringen och alla stod och vrålade. Jisses! Vilket spektakel. Väldigt amerikanskt, men fruktansvärt underhållande. Akrobatiska män (och kvinnor) som brottas och låtsassparkas i spandex. Me like! Vi har köpt massa masker så nu får vi göra det stort i Sverige. Tough luck.. Haha

Annars har vi haft en shoppingdag (Zara var såå billigt här) utan köp. Eller, Mattias köpte en rom och jag en ploska.

Så, vi är klara att fara hem. Spännande! Vi vet ingenting..

Vi ska på studenten i Karlstad och fira midsommar i Örebro. Mellan det? Dalarna en sväng. När får vi jobb? Vart får vi jobb? Mest praktiskt är Oslo, så vi får väl se hur livet ser ut om fyra veckor. Galet!

Trodde inte att jag skulle vara så lugn med detta, men det känns helt ok att vara helt oförberedd. Det löser sig! Och så länge jag har min större plan så ser jag inga problem med att leva typiskt Oslo-svenskt ett tag.