”PARTYSVENSKER – GO HOME!” fungerade inte

Att återigen involveras i det svenska samfundet i Oslo är fantastiskt! Vi trivs med vinsittning i lägenheten, terassfester med inkvoterade norskar, kebabkonferanser med grannarna (liiiite Vänner-varning med att bo i samma trapphus, gu’ så härligt!), soffhäng med film och parkhäng i backen. Även om det är långt ifrån samma grej som när vi började livet här sist så är det ändå fantastiskt fint. Vi är äldre, umgås på ett kvalitativare vis och med lite annat folk (särskilt då många faktiskt återvänt hem till Svedala under året), men vi är ändå så nöjda med mycket majs, odugliga matbutiker och svindyr cider.

Det är inte SÅ farligt att inte ha jobb, än, heller. Rastlösheten smyger sig på, särskilt när jag tänker mig att det för mig kanske dröjer till slutet på augusti innan det blir dags. Kontorsråttorna är hårda på sin semester och rekryterar dåligt. Bemanningsföretagen är på hugget i alla fall! Har varit på två intervjuer, har två till inbokade. Eller, avbokade just en som var för samma tjänst som jag redan är i process om. Men det sköna är att det händer saker.

Mattias rockar röv och var på tre intervjuer till idag. Och så ska han på en till imorgon. Min fina, fina man! Då har han en rätt bra hitrate på sina ansökningar (7 jobb sökta, 6 intervjuer). Min hitrate är inte dålig den heller, men långt ifrån SÅ bra. Men, han är bra fin min man också!