Please guide me and my family through stormy weathers

Textraden från Anders Wendin har flera gånger susat genom mitt huvud i samband med turbulens. I över två dygn har den nu gått på repeat inom mig.

Det har regnat och blåst fruktansvärt i Norge. Det har varit fruktansvärt väder. Det har varit översvämningar och åska. Oväder. Ändå står människor fasta som stolta berg. Stoltenberg försöker dela ut paraplyn och skänka värme till genomfrusna.

Vi har haft Owen och Heini här. Vi har varit på middag på Tullins. Vi har visat dem slottet, Aker Brygga, Operan och söndagsmarknaden på Blå.Vi har druckit vin och skrattat. Men det har regnat hela tiden.

Det ofattbara blir allt mer ogreppbart. Det vi inte kan greppa gör oss ofta rädda och arga. Jag hoppas så att alla fina ord om att stå tillsammans hjälper. Att ett litet land där varje människa, varje hand hör ihop orkar att hålla samman.

Stoltenberg imponerar mig. AUF-ledaren Eskil Pedersen rör mig så långt in att åsynen av honom får mig att skälva. Historierna från de överlevande gör att jag brister.

Från Stoltenbergs tal vid minnesgudstjänsten idag:

Ingen har sagt det finere enn AUF-jenta som ble intervjuet av CNN:
“Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”