OSLOVE, jag hoppas alla vackra ord blir verklighet

En magnifik manifestation idag. 150 000 personer på, och runt (på grund av platsbrist) Rådhusplassen. Det är fler än vad som är ute på 17 mai, för att sätta det hela lite i relation.

Vi fick höra kronprins Haakon tala om all kärlek på gatorna med tydligt darr på rösten. Jens Stoltenberg proklamerade ett löfte om att 22 juli aldrig får hända igen. Och Eskil, min bästaste man. Som han imponerar. Så ung, så stor och så fantastiskt stark. Jag hoppas att han visar sig vara också handlingskraftig. Snart kommer vardagen, och med det tiden för att omsätta vackra ord. Klarar han att fortsätta är han otrolig. Då har vi en framtida statsminister i han. Han behövde inte ens börja tala innan jag hade tår-spår på kinderna.

Vi smet från plassen när Alexander Rybak började fiola. Vi fick se Oslos gator bli ett böljande blomhav. Avspärrningarna till regeringskvarteret som bågnande spaljeer. Polisens vindrutor täcktes av rosor och andra organisationers medlemmar (Röda Korset till exempel) möttes av spontana applåder.

Jag är tagen,
Och besluten om att hitta tillbaka till vardagen. Läsa sportnyheter (grattis Uruguay!), fortsätta förra veckans träningsstart (joggade måndag-torsdag), planera flytt (vi får lägenheten på onsdag verkar det som) och se om man kan sluta nyhetsknarka via Twitter.