Utan land

När det händer som mest hinner man skriva som minst

Vi har flyttat in i nya lyan. Hittade den ostädad och äcklig så jag hade ett riktigt humörsras i onsdags när jag kom dit. Sen jobbar jag mycket och helt olika tider jämfört med Mattias. Det betyder att vi har telefonkonferenser, en sjukt lång sms-history och kramar i förbifarten när vi säger godnatt/god morgon (i helt olika dygnsrytm).

Att det är mycket styra, mycket att bestämma, mycket att hålla koll på och en del som strular gör att jag inte är mitt gladaste, härligaste jag. Vill ha positiv energi!

På det var mamms superb (såklart! Trots gipsad arm) och ser fram emot tjejerna ikväll. Dock vill jag bara sooova, men det ska jag göra nästa vecka!

Som jag längtar till nästa vecka.. Lever på att det blir bättre, bara vi får flytta in helt (ordnas i helgen på någe vis) och livet börjar rulla på. Uppstartsfasen är sådär.

Från att ha all tid i världen under tiden hos Mackan (förutom göttigheter och jobbsök) så har allt kommit samtidigt och vi har ingen tid alls.

Buähää. Nu har jag gnällt klart!
Tjipp&hej

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: