Vi ägnar lite kvalitetstid åt varandra,

Jag tror inte vi ska lägga hela skulden på lägenheten när det gäller mitt missnöje. Lite får den ta, som det där med skåpluckorna. Lite var oförtjänt. Mycket kan vi själva göra något åt. jag har haft lite svårt att se det tyvärr. Tror jag härleder en del till att allting har hänt väldigt snabbt, det är ganska stor förändring att börja jobba igen (men jag älskar att vakna tidigt! och ha en del rutiner. obs! ICKE ironi) och jag är så otålig. Tålamod tycks tåla mig. Allt ska hända för en kvart sen, och gör det inte det blir’e stamp i backen. Vilken femåring jag låter som.. Tur det inte gäller allt i alla fall.

Konklusionen är (efter att Mattias samlat ihop alla satans kablar i teknik-hörnan och jag satt upp fina sponstyget från Åhlens för sovrummet) att lägenheten får hänga kvar över vintern. Vi ser hur det går. Men blir det värre igen lovar jag att vi flyttar! Var så säker på det Mamming :)

Annat bidragande till min lite lättare sinnesstämning i allmänhet är att jag börjar bli lite piggare i kroppen igen. Har inte joggat på en stund (inte orkat alls, formsvacka som en atlet hade sagt), men två timmars promenad i mina nya hoods på västkanten gjorde det inte sämre nu. Benen håller ihop och när jag vet vad nya jobbet har för träningsavtal blir det nöta löpband igen. Eller i alla fall komma igång med ”riktig” träning.

Nya jobbet är rätt runt hörnet nu också. Det hjälper mycket! Det är kul på jobbet nu, men det är sådant kaos och ingen vet/kan/har tid att ge någon införing så man famlar en del. Sen att det sitter andra runt mig som jag ska leda rätt.. Ja, ibland känns det som en blind leder en annan blind. Learning by doing i den mest extrema formen. En vecka kvar, sen byter jag upp mig!

Nu byter jag hammaren mot världens största skål tzatziki och mitt inspelade Vetenskapens värld. Tv-box med inspelningsfunktion är något jag missbedömt helt och inte trodde jag gillade eller behövde, förrän jag har det.

Något jag vet att jag gillar och behöver och familjen och vännerna hemma. Ack, ack att det är så långt mellan stunderna. Men jag sitter med stunderna nära hjärtat!

Och källaren är ju i alla fall bevisat gästvänlig :)