Att börja landa, hitta hem och bygga bo (typ)

Det tar sig. Vi har fått ordning på gardinen för boxen ordentligt (Jenn fick rycka ut, men fick chefsplanering och söndags-wok som betalning), skruvat upp köksluckorna och förstått hur man ska klä sig i lyan (lite mer än naket). Börjar känna mig hemma i staden, på nya villkor. Så många och så mycket är annorlunda sen sist. Alltså, folk har inte förändrats – bara bytt location.

Komma in rutiner. Hitta hem (går ofta för långt, men det beror nog mest på en blandning av bra podcast och förvirring). Finna sig en plats i tillvaron. Börjar komma dit. Förlikas sakta med att vi ska vara stilla på ett ställe på lång sikt nu. Oslo, jag gillar dig! Springer på bekanta, tar en spontan lemonad i slottsparken med fin-Johan och har utrymme för drömmar.

Imorgon kommer Rikard och blir sambo med oss på obestämd tid. Så otvunget som att ha en bror. “Jaha” tänker jag, skickar ett mess till kärleken om att vi har en sambo till och så var det inte mer med det.

I helgen var Timbuktu fantastisk bra. Operataket är en bra scen! Solen tittade fram och vi skoj-studsade till Hoffmaestro. Jag fick öl i ögat och vi hade egna vip-toaletter och artist-stämpel. Där utvalda kommer in hejar man tydligen på alla. Mysigt!

Glad för att jag inte har en blåmåndag. Glad och lite oroad för mitt växande beroende av Wordfeud. Fantastisk lycklig för att jag börjar på riktiga jobbet nästa vecka! Pirr!

Och, vad mycket man inser genom att vara på olika arbetsplatser. Det finns verkligen olika vis att göra saker på, somliga betydligt mycket bättre. Unnar alla en harmonisk och sprudlande arbetsplats. Det gör mycket! Så ska behålla det. Inte göra karriär på ett burdust vis. Jag kanske inte ens kan det, men det sköna är att jag inte vill det så (längre). Säkert bättre att bevara mig så länge, så ser vi vart det tar oss!