Utan land

Att sörja något man inte har

Tänkte precis dra en parallell till barnlöshet, men det handlar inte om så stora saker. Det handlar ”bara” om att min vilja om att ha en hund bara växer och växer. Jag skulle kunna ha en nu. På riktigt. MEN, jag måste vilja detta lite längre. Jag tatuerar mig hellre obetänksamt än att skaffa en hund i situationen vi har just nu. Jobbar lite för mycket, bor lite för litet, har lite för osäker framtid.. Måste verkligen påminna mig själv om att detta inte är okej för en vovve, för om jag bara tänkte på mig skulle jag adoptera en nu. Suktsurfar på omplaceringshundar, funderar på att adoptera en grekisk gatuhund eller bara ääälskar korgar full av valpar på Finn.no.

Om man ska segla jorden runt måste man ha en hund med! Och jag har lovat Mattias att han får rädda en papegoja från misär (inte köpa från ett gatustånd!). Pirater!

Namnförslag på vovven:
– Happiness (så man låter smått ostabil om man måste ropa runt lite)
– YumYum (eller Mio!)
– Katt (eller Hund)
– Sture (Eller varför inte Ernst Håkan? Love it!)

Om man får två hundar (vilket jag nog kan behöva, vill ha två olika typer) kanske dom ska heta något som bara ihop blir ett ord. Typ Smul och Tron (fast det vart ju i alla fall ett ord).

I alla fall så är varje joggingtur en plåååga för att jag inte har en hund med mig. Kastar långa blickar efter dem och saktar ner vid parken där de springer lösa.

Idag är jag inte kompis med RunKeeper heller. Den har mätt fel! Idag sa den att ett av mina varv är 2,2 km. Är ju lite rimligare med tanke på min träningsfrekvens senaste tiden (alltså inte sista veckorna, utan typ året innan det, haha). Får väl mäta igen imorn och se vad den säger.

Ska vi säga att målet är först 5 km på 30 min? Det var första målet för ett år sedan. Andra målet? Att springa en timme (det målet hoppade jag över förut). Tredje målet blir att springa milen på en timme. Där var jag för ett år sedan..

Let’s go back!

20110905-194751.jpg
Ååå så kulinarisk middag. Lins- och morotssoppa, iofs med grädde (deluxe). Ser för jävla äcklig och barnbajsig ut, men är mumma!

En kommentar

  • mamming

    Åh,,nej. Tänk dig för. Det är klart de är goa men det är ett dj…a pass. Det är som att ha ett barn.
    Puss på dig min kärlek.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: