Utan land

Att känna tacksamhet för allt man har

Veckan har speedat sig förbi, och helgen började idag (fast det är torsdag) med en tår. En tår för att Stefan Liv dog i flygkraschen och för att det dör fina människor på hemska sätt mest hela tiden. Sen är det ingenting konstigt med att vi relaterar mest till det som är närmast, utan att för den sakens skull förringa betydelsen av det andra.

Ja, den här kvällen har verkligen präglats av rekord och multitasking. Rekord i antal klänningar man kan tänkas behöva för en helg på slott. Multitasking genom att äta middag, se på Breaking News (från igår), måla naglarna, spela Wordfeud, läsa ikapp på Twitter (tänk att poster för två timmar sedan kan kännas sååå passé), packa väskan och Skype mer Mamming.

Har iofs gjort hälften halvtasktigt och får nog avsluta imorn. Glömmer nog en del också. Men, fastnade i ”En andra chans” om personer som nästan dött men klarat sig med förlamning. Tår igen. Såklart. En av tjejerna är så fin och hon har en så fin vän. Då tänkte jag på vilken fin vän jag har och tänkte om jag var i rullstol skulle hon vara den som såg till att jag skulle få fortsätta vara jag, och inte bara tjejen på hjul. Tack abbe!

Så tänkte jag på att vägen till att vara själaglad och harmonisk måste handla om att visa och känna tacksamhet för allt vi får, har och gör. Det är en viktig egenskap. Och att vara stolt samtidigt.

Då tänkte jag att jag är så stolt över mina systrar och mamma. Att man, oavsett vad, kommer ut på andra sidan med huvudet högt. Jag är så glad för mina systrars skull som har fått och skapat verktyg för att göra sig själva till precis vad de vill. Ni kan! Ni är så fina! Och jag saknar er så mycket!

Nu tänker jag att jag har en väldigt känslosam kväll och måste bota det med att hänga med Sheldon. Big Bang Theory och sista packningen blir!

Imorgon blir det Hedenlunda Slott!!

En kommentar

Kommentera

%d bloggare gillar detta: