Önskelista

För ett år sedan var allt jag hade i huvudet resan. Några få veckor kvar var det till avfärd och önskningar om julklappar fanns inte. Vi behövde ju ingenting. Fortfarande är resan till stora delar allt jag har i huvudet. Den har förflyttat många av mina perspektiv. Jag har en snällare inställning till vardagslivet och ganska gemytliga krav på mig själv. Det är ju inte mycket som betyder hela världen när man tänker efter.. Samtidigt har jag på något underligt vis tagit ett karriärskliv mitt i denna insikt. Kanske blir prestationen bättre av att jag inte är lika rädd för att göra fel? Och att jag samtidigt som jag konstaterade att det inte är viktigt för mig med yrkesstatus, utan att jag har andra värden som är viktigare, blev attraktivare för en större roll?

Den här tiden är annars den tråkigaste varje år. Det börjar med alla helgons dag, fortsätter med fars dag och utmynnar i jul. Green Days låt borde heta ”Wake me up when november ends” och inte september. Såg på Så mycket bättre när Martin E-type Eriksson pratade om sin mamma som gått bort och insåg samtidigt att man alltid, alltid kommer ha saknaden. Den känslan kan vara så mycket (bland annat ljus och vacker), men just i den här perioden är den mest tomhet. Så påtaglig. Den är nog en stor anledning till att jag inte känner så stort för julen. Julen är inte helig. Inte traditionsstyrd. Inte stora barnaskaror och grannen utklädd till tomte. Allt jag egentligen vill ha är systrarna. Skrattandes. Det är det bästa!

En sak till jag vill ha är en trasmatta. Typ som den på bilden. Gärna två, så man kan ha den ena som badrumsmatta. Så vill jag ha en termos också. Till utflykter med rosiga kinder och snövåta fötter. Även en skohylla är med på årets önskelista. Annars ska jag villigt erkänna att jag kan spara alla presenter till någon annan. Årets julklapp kanske blir att avstå julklapp? Köp skolböcker via UNICEF, rädda en panda eller stå i julkök med Röda Korset. Jag har börjat med det första, så går jag nog mer och mer mot de nästa.