We’re not slow dancing!!

0 kommentarer

Första kvällen i London började fint. Jag älskar att det är så socialt och trevligt. Möjligt att man själv bjur till lite mer, men ändå så är det så mycket mer artighet i detta land. Man kliver in på en toalett och alla hälsar. Man vill tränga sig förbi, lägger en hand i sidan på någon och ber om att få passera och de urskuldrar sig snabbt (tränger inte på toa alltså, utan annars typ på puben). Man får kindpussar och skratt när man går förbi. Tanter undrar om affärerna är öppna på julafton och de skrattar åt att ingen vet (tanter och farbröder är också på puben). Det bästa var två killar som stod och fifflade runt lite när jag kom ner på ett ställe och de ropade snabbt ”we’re not slow dancing!!”. Jag sa att de säkert var väldigt hetro och önskade god jul. Nya bästisar! Typ. Mer kindpussar! (också på puben såklart) Sen ville Mattis hem och sova. Förstår iofs det eftersom han varit vaken över 36 timmar. Det får gå för nu.

Vi trivs, eftersom:

Puben är fritidsgård. Ale är så gott (och vem vill egentligen ha kolsyra i sin öl??). Stackars Mattias blir astrött klockan sex, men vi får äta mexikanskt (utan sombreros, puh) och gå på ölrunda. Lärde mig att glögg är hot spiced wine och att scottish eggs är en perfekt frukost (kokt ägg rullad i kött och något konstigt nötigt ytlager).

Gissar att vi är halvvägs britter nu, men längtar så till mer brittisk engelska (jag säger ”cheers!” till alla jag får chans till) och att få djupdyka i ölkulturen. Ledsen att jag inte är en liten tjej längre, som sist jag var i England, för då säger alla ”love” till en. Mer sånt!

God jul till er, till oss och alla!

Första dagen i London har gett oss bara fint! Bortser från att hotellrummet är en orange kub med en flygplanstoalett (men här sover vi ju bara).

Och, jag ÄLSKAR att vara på resa igen. Kärleken frågade skrattande om det var det här jag ville göra jämt.. Ja! Det är vad jag vill göra jämt. Jag är mitt bästa jag när jag får upptäcka, gå åt fel håll (vilse, med andra ord) och fråga om saker jag inte vet. Jag blir mitt bättre jag. Mitt nyfikna jag. Mitt barnsliga jag. Mitt jag som skrattar extra och pussas mycket. Det är bra.

Vill någon ge mig försörjning som runtresande? Tack!

Annars får jag fortsätta gräma mig för att jag glömde boken hemma (ljudbok är inte lika mysigt i sängen) och lyssna på hans snark. Hemma bra, borta härligt!!

20111224-120435.jpg

20111224-120441.jpg

20111224-120452.jpg

20111224-120458.jpg

20111224-120506.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s