Jahapp. Här ligger vi och leker segelbåt

Det är rätt konstigt hur mycket ett drygt halvår utan jobb kan förändra en. Jag vill bo på en båt! Ta riktning för dagen, hastighet med vinden och leva med saltstänk i ögat. Nog för att jag alltid gillat sjöliv, men jag är rätt djuprädd också (så länge jag inte har cyklop på mig) och inte alls särskilt praktisk av mig. Jag trodde nog också att jag var mer vane- och rutinmänniska än vad jag visat mig vara. Stabilitet och trygghet, javisst. Total förutsägbarhet? Njaee.

Nu vill jag inte bli en fin revisor längre. Jag vill bli världsomseglare! Eller, jag vill bli en världsomseglare med revisionsauktorasition. Det ni! Jag vill slipa ett skrov, köpa vindroder och smaka av all världens konserver inför en Atlanten-korsning.

För man kan ju inte hasa runt i det här hjulet allt för länge när världen väntar. Hjulet är ett verktyg (det enda vi har för kapitalskapande, om det inte är vinst på en lotto-rad snart), men jag vill inte snurra med tills det tar slut. Jag vill verkligen fortsätta drömma!

Och när man ligger inne i vår lilla box och ska sova kan man alltid låtsas att det som slår är vågor (inte klockan) och att när vi vaknar är det i en hytt/förpik.

Den lilla detaljen att lära sig segla, den kommer väl på köpet.

Så länge får man väl roa sig med rea-fynd, träningsakter, jobbjobbjobb och helgfyllor. Jahaja.

Så när jag läser om vad vi gjorde för ett år sedan blir jag sjuk av längtan..