En vanlig fredag i Gdansk och Sopot

Fredagen gick i promenadens tecken. Först runt fashion house outlet där vi skulle köpa sköna skor och fynda kopiösa mängder kläder. Inte riktigt så blev det, utan det var som en outlet är mest – med mycket skit och lite extra skräp. Jag drack en god juice och Mari en äcklig, sen åkte vi tillbaka till lyan.

På våran gata i stan Gdansk (där det också stod en fin bil) lämnade vi av påsarna och gav oss ut mot stranden. Parkerade en stund vid en mack med wifi innan vi korsade alla vägbyggen (hoppas de blir färdiga innan EM med allt fixande). Väl nere vid beachen anade man verkligen att det är helt fantastiskt där på sommaren.

Vi tog strandpromenaden mot grannstaden Sopot, som skall vara Polens riviera. Låååångt som tusan, men vi gasade om tanter, letade sälar och snabbfotade gamla hus. Vi anade Europas längsta träpir långt borta och stapplade tappert på. Vackert!

Väl framme kollade vi på lite bärnsten, aktade oss för regnskurar och letade oss sedan upp efter bargatan och hittade uteservering med filtar och infravärme. Paradiset!

När klockan blev typ nio hade vi suttit där i säkert tre-fyra timmar (och betalat en spottstyver för piroger, soppa, öl och polskt hot wine) tänkte vi att det kanske var dags att tänka på refrängen. Vi hade hamnat i lek med Donia (som jag kallade Tonje, pinsamt) och förundrades över att vissa ungar är helt fantastiska. Hon showade med såpbubblor och sin kick-bike medan vi socialiserade med föräldrarna. Plötsligt visade det sig att dom hade en till liten en i en vagn vi inte tänkt på så när rembrandt tyckte det var sent gick de hem. Vi hamnade på en mexikansk restaurang där man fick skålar med margaritha serverade av jäntor i magkorta tröjor. Vi unnade oss en del att dricka och skrålade lite om snusk. Visade sig att grabbarna vid bordet bredvid var svenska (eller ena var polsk också, därför vi inte tog dem tyvärr) så vi tystnade tvärt och fick hänga lite med de små eklektikerna. Egentligen satt vi och spanade på tre andra som var lite snyggare och äldre (inte tjugotvå och ett halvt, haha) men ett litet missförstånd när de skulle gå gjorde att de slank iväg (Mari hävdade att de skulle ta en springnota så jag såg besviket på dem och skakade på huvudet när de stod i dörren och frågade om vidare). Ännu härligare när dom tre dök upp på flygplatsen också. Så idag har vi rest parallellt med dem och fnissat. Precis som att vara tolv igen!

Vi letade runt lite i vimlet men uteslöt nattklubb då ALLA hade kortkortkort och stilettos. Vi körde likadana sneakers (som vi gjort hela tiden – najs) och tillslut var vi i alla fall hemma. Ganska många timmar efter nio..