Tänkte ni att jag är en rationell en i krissituationer??

Idag sattes allt på sin spets. Jag fick verkligen visa vad jag går för. Leva upp till det stora förtroendet jag blivit vald att axla.

Eller, alltså. Jag skrek nej sist när vi skulle välja brannansvarlig på jobbet. Sedan har jag inte tänkt så mycket på det förutom att jag sett mig som en hjälte i orange väst, bärandes ut den sista personen som blivit liggande av en stukad fot med eldsflammor slickande runt dörrkarmarna.

Nu blev det mer så att folk vankade ut och suckade när larmet gick. Satte på sig jackor och tog en glass ur frysen på väg ut.

Jag kontrollerade alla rum med största noggrannhet och försökte få alla att ställa sig på led vid mötesplatsen. Gav upp. Men räknade in alla!

Ingen behövde sätta livet till vid dagens brandlarm. En väl utförd insats, om än lite långsam.

Se vilken entusiasm! (snart lyckas någon stänga av larmet och alla vankar in igen)

Nu har jag löpt 5 km och skall packa väskan för helgen. Wii!