En förlustsituation börjar vända sig mot en vinst

I måndags var det ju 30:e maj. Valborg i Sverige, “bara” en klassisk partydag i Norge. Jag var fortfarande helt slut efter helgen. Men är en så svag människa när det väntas öl, fotboll, gott folk och gött. Så vi tittade på fotboll, och festade visst till. Plötsligt var klockan halv sex och Maria tog sig hemåt.

1:a maj vaknade vi i ett slags alkoholmoln alldeles för tidigt. Plockade undan alla flaskor (det var en sådan mängd att vi tom räknade dom, resultatet var lite skärrande med tanke på att vi inte var mer än ett litet gäng) och ville ha frukost. Max!

Nu ska det sägas att det var en helt fantastisk dag. Och viktig! Och sol. Fantastiska förutsättningar att ta bussen ner till stan, bara för att hämta mat. Verkligen. Men vi cirklade runt youngstorget och läste banderoller. Jag fick ett “god bless america”-moment när tåget passerade med brandmännens fana. Folk började spontant applådera. Hårt. Tacksamt. Och de passerade med raka ryggar och stolta blickar. Det var fint!

Vi bedömde orkestrar, åt mat, en halv glass och vinglade omkring i en egen liten bubbla. Så var vi hemma klockan 15 och så var det den dagen.

Arbetsveckan har varit hektisk, och nästa blir värre.

Träningsveckan har varit ett skämt. Kom iväg onsdag, men helt förstörd i kroppen. Torsdag tog vi en jävligt tidig öl på jobbet, och de andra skulle fortsätta. Jag ändrade mig och tog bara en. Kände mig som en dubbel förlorare, kunde inte träna eller festa. Fredag morgon kände pigga jag mig som en vinnare! Plötsligt nöjd med mitt beslut. Tränade, okej.

Nu är det lördag, Liverpool ska spela FA-cupfinal och jag ska dricka mycket vatten och tänka på hur mycket alkohol raserar av hälsan. Helt sjukt! Den “lilla” perioden med hårt festande förstörde nästan en vecka av min energi. Håglös har jag varit, men nu vänder det!

(inte så bra för min mindre-alkohol-attityd att vi drar till Barca till veckan.. Sangria får räknas som saft)