Det är kontrasterna

Det är kontrasterna som markerar linjer i livet. Visar vart det är skarpt, matt och vart man bara går i grå dimma. Förra veckan var en töcken av sena nätter, roliga möten, fantastiska påhitt (igen, tack Tosan!), barer och klackarna i taket. Från svettiga salsaställen till knökfulla hipstergömmor – som vi fick det levererat! Hårt att hänga med singelbrudar, men vevade min glada samboflagga högt!

Tänker illustrera det hela med en del snodda bilder, egna bilder och med att förklara vad jag vill göra till helgen: plocka svamp. Bara. Med joggingskor och mysisar. Hela. Tiden.

Går från ett färgglatt töcken av händelser till en vecka full av grå vardag och massa jobb, till en helg som ska vara så mjuk och fin i hörnen att den känns lätt som bomull.

Någonstans bland alla dessa kringkastningar hoppas jag att mina rutiner tar form igen. Att jag hittar lite motivation till motion. Nu är jag lat som ett as och gör ingenting åt det.

En kul sak till! Vi mötte ju upp massa kändisar från Oslo på lördagen. Tre av fyra hette Johan. Då var väl inte oddsen på att en Johan skulle hamna på vårt hotellrum så höga direkt.. Haha.

Och igen! Jag har mental powers. Skulle gissa examen på en dude som vi inte utväxlat mer än några lines med (de gissade på att vi var norska och på den vägen). Enda ledtrådarna var hans look och att han sa “det är en huvudgrej men med en inriktning så det är som två”. Någon gissade på nått och sen sa jag arkitekt med teknik.

Och det var fucking rätt!!!
Efter det var jag the shit!

Men alla arkitekter jag nånsin mött har alla haft en axelremsväska med sig ut. Tog det på den. Frågade aldrig vad som var i. Boomer.