Samboliv i stafett

Det är en såndär vecka där vi inte ses, jag och Täleken. Han klappar mig gonatt när jag redan hamnat i REM-dimman och jag kliar han gomorron lagom till frukost. Pratar fort, saknar, sms:ar och har ett distanserat samliv.

Igår var mina uppdrag att koka ägg och köpa bajspapper. Idag byta batterier i kamerans laddare. Älskar att vi samspelar så! Även om det på exemplen nu lät som att jag servar, men det går åt båda hållen. Om man inte har praktisk nytta av en sambo, då kan det vara!

Helgen var fantastisk, jobbveckan är hektisk som fan (vet redan att jag inte hinner hälften) och jag har träningsvärk. Bra!

På det har vi planerat roadtrip och fjälltur på lördag. Ut på tur! Rikard kommer med räsern, så packar vi in oss med Maria och Mackan och kör mot gaustatoppen. Sist vi besteg något var det ett helvete (iofs världens djupaste canyon) men eftersom det står att “spreke barn” klarar det kan väl en halvhälsosam, matglad jag också fixa det.