Månen är inte längre bort än på Teneriffa

Det är så synd att vi gick i cykeln fylla&fest – strandliv – upptäcka, för vi upptäckte alldeles fantastiska saker sista tiden. Men det är väl naturligt som folk att vilja ruska in semestern med mängder av sangria och mojitos, innan man relaxar i en solstol en stund och sen blir rastlös och ser saker.

Den mest bloggvänliga delen av resan är väl den när vi upptäckte ön, även om det finns en hel del (redan) klassiska godbitar att plocka ur hatten här efter hemkomst. Det kommer nog.

Lärdom: vi borde haft bil hela veckan. Ön är så himla fantastisk, utanför turisternas strandoromenader. Åker jag dit igen någon gång blir det absolut krav om bostad specificerat (nu hade vi fantastiskt flyt ändå såklart, men skulle gärna slippa sjutusentolv stördfulla britter) – någonstans låååångt utanför Playa de las Americas.

Vulkanen Teide och nationalparken runtomkring var otrolig. Påminde mycket om höglandet i Anderna (särskilt runt Uyuni, fast utan färgerna och lagunerna) vid foten av vulkanen. Känslan av att vara så liten och få hänföras av det storslagna är så härlig! Vinglande vägar upp på platån (ca 2000 möh) och sedan en än mer vinglande linbana upp på berget (ca 3000 möh) gav oss utsikt ända till öarna runtomkring (det är Gran Canaria som sticker upp ur molnen).

Att bestiga själva toppen av Teide behöver man tillstånd för (enkelt att ordna nedanför), men även om det inte var många hundra meter kvar upp var vi inte starka nog att ta höjden i handen och knata upp.. Fantastiskt månlandskap fick vi avnjuta ändå!