Det luktar så jävla rötet
Tidigare i veckan var Oslo Nordeuropas gråaste stad. Dimman hängde tungt över kupan och solen fick se sig besegrad. Det blev aldrig riktigt dag. Snacka om att måndagen var en MÅNDAG (JA JAG HAR ÄNTLIGEN HITTAT CAPS LOCK PÅ TELEFONEN – HURRA!) och de två sista otroligt, fantastiska helgerna kändes så jävla avlägsna. Jag ska berätta om dem sen. För det har varit en overload av människor att älska och sakna. Separationen är så svår då.
Det som är svårt nu är att komma till sak. Till skott. För det är klart nu. Jag måste börja skriva!
Någon som vill hänga ut sig? Eller läsa in mig? Ge mig inspiration helgen!
Ps. Det luktar alltså rötet precis nu (när jag promenerar hem och skriver samtidigt). Solen har smält snö med bajs i hela dagen. Snälla, även om det är hemskt – fortsätt! Jag vill ha en hel helg med dagsljus!
