En dag som ett tappat självförtroende

Dagens första seger var att Filip & Fredriks podcast “Intervju med Håkan” VAR med Håkan-Håkan och inte med.. säg Färjan-Håkan. Jag log hela vägen till jobbet. Håkan-bonzanza på Spotify hela dagen. Älskade, kära känsla! Att få samla drömmar i fickan… Det är någonting särskilt med musik som går rätt in. Han formulerade det himla fint själv. Att musik inte är en sport för honom. Det handlar inte om att prestera eller vara tekniskt fulländad, utan om känslan.

Vårkänsla! Tack Håkan!

Fick sen meddelande om att nya bebisen var på postkontoret. Jippieyey! Vi har köpt en till dator. Så vi har en varsin. Så. Himla. Glad. (Fast att vi egentligen inte behöver, men tror det stimulerar både mitt och hans kreativa bloggande, haha)

Skulle träna. Struntade i det. Gick hemåt, mot posten. Kommer på att de stänger fucking 17 här varje dag. Varje! Dag!

Hoppande på en buss som kom direkt, men inte till närmaste hållplatsen.

Spring!

Klockan 17.03 drog jag i dörren till Posten.

Stängt.
Släckt.
Svart.

Vilken jävla nedtur!

Tröstpris?
Godis!

Precis som att det är konstruktivt. Skippa träning. Äta sjutusenfemtio kalorier i små, små bruna fyrkanter.

Inte ens fudgen var riktig. De har doppat kola-fudge i choklad. Fusk!

Går det att laga mat arg? Får väl se vad det blir av det här…

Ps. Dagen vände igen. Nu har jag en skrivarstuga. Vi ger varandra uppmaningar och uppdrag. Det hjälper med lite press! Jag glömde maten och skrev visst en timme eller två eller något istället. Om bubblor. Konstigt, men jag gillar dom. Språket måste också få bubbla loss. Kanske är det bara inbillning, men jag tror redan att det är skriv-skriv-skriv som är lösningen. Sedan blir målet att styra produkten. Än så länge får det bara flyta.