Bubblor

Dessa runda, gnistrande, fartfyllda små fän. Gaser som hålls samman av vätska. Så enkla, men så överraskande. Älskade bubblor!

Många bubblor ihop blir skum. Badskum luktar gott. Odefinerade skumansamlingar i bruna vattendrag inte lika härligt. Bubblor i lavalampor var oförklarigt vanligt en period under 90-talet. Såpbubblor kan variera i storlek och passar bäst utomhus. Bubblor finns också i kokande soppa, på bostadsmarknaden, i ett glas med vatten som stått för länge på diskbänken och ibland i magen.

De flesta saker är mer intressanta om du kommer dem lite, lite närmare. Jag är inte vidare intresserad i kroppens tarmsystem eller i en rymdskeppsformad lampa med vaxklumpar i. Det är begränsat hur nära det går att komma vattenglasets bubblor utan att säga “Tjillevippen!” och bli en tumme hög. Alla bubblor är inte lika tillgängliga, eller förtjusande, som andra.

Vatten är vätska och i vätska finns bubblor. Jag vistas i vatten! Jag kan i och för sig bara hålla andan en kort stund innan lungorna bränner. Jag har inte gälar, men tillsammans med ett cyklop, en tank med luft och en regulator kan jag dyka.

Väl under ytan förändras färgskalan. Nya ljud når mina öron. Mitt rörelsemönster förändras. Långsamt anpassar sig kropp och sinne till en ny miljö.

Koraller! Små fiskar! Stora fiskar! Otroliga fiskar! Rävhajar! Rockor! Sjögurkor!

Jag vänder min rygg mot botten och ser upp mot ljuset. Jag andas ut. Sakta. Min blick följer de stora bubblorna som strömmar ut framför mig. Jag gjorde dom! Obegränsad tillgång på bubblor! Jag skrattar till. Mer bubblor! Skrattets bubblor är mindre, fler och rör sig kvickt. Små och stora rör sig tillsammans lekfullt mot ytan. De glittrar i ljuset.

Jag följde bubblorna in i en ny, fantastisk värld.

Tack bubblor!