Äventyr,  Betraktelser

Vilket språk talar de längs med Transmongoliska järnvägen?

Vi skräms ofta av det okända, avvikande och obekväma. Det är en ovana! Att inte förstå ett språk och förkasta de som talar det som idioter säger mer om idioten själv än om de talande.

När jag hör nya melodier och ord i ett språk spänner jag trumhinnan och försöker få örats alla verktyg att finna någon förståelse. Går det att hitta återkommande ord? Vilken känsla uttrycker de? Pratar de väder, senaste börsnytt eller skvallrar de om grannarna? Varifrån kommer språket? Vart kan jag lära mig? Kan jag få en Babelfisk? Lika ofta som jag blir nyfiken blir jag påverkad negativt av känslan av att inte i kunna delta.

Språk bygger broar och skapar barriärer. Språk kan vara vägen in eller något som exkluderar. Uttal, grammatik, ordförråd – så viktigt och samtidigt så obetydligt. Språket för oss samman, och skiljer oss åt. Vi använder det för att kommunicera, förenkla och förstå. Med språket kan vi såra illa, stärka varandra och starta världskrig. Vi har alla språk. Somliga få, andra otaliga flera.

Det går att uttrycka sig i tal, i skrift, i bild, i rörelser och gester (minst!). Vissa svävar ut, spär på och har svårt att komma till punkt. Dyselektriker har svårt med stavning och någon kan inte greppa en penna. Jag gillar att skriva, tycker det är en utmaning att vara retoriskt skicklig framför publik och lär mig bäst saker av att läsa. Det är flera som mig, men flest av olika.

En gest så kärleksfull och välbekant kan få det att vattnas i tårkanalen, samtidigt som den utifrån kan ses som obetydlig. En flackande blick kan kännas som ointresse, men kanske betyder osäkerhet hos avsändaren.

Språk är ett medel för identifikation, att definiera sitt jag och kategorisera sin omgivning. Vi behöver det, men vi måste inte utesluta varandra. Låt inte språket begränsa, utan låt det skapa nytt. Språk utvecklas och ska inte vara invecklat.

Så, när det ska resas över ryska slätter och genom mongolisk öken – visst är det universella språket alltid gångbart? Skratt, gester och möten ska ta mig med på en ny språklig resa.

I sommar åker vi Transmongoliska järnvägen. Hej en ny del av världen!

IMG_0932

En kommentar

  • mammamu

    Tur att jag inte är ”dyselektriker” :) Trots det kan det nog bli en del frågetecken för mig i mitt nya hemland, men som sagt, med bilder, gester mm. kommer det att ordna sig. Övertygad om att jag fixar det. Puss och kram <3

Lämna ett svar till mammamuAvbryt svar

Upptäck mer från

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa