1990 någonting, det var back in the days

Jag fick en hög med gamla saker från skolan av mamma för några veckor sedan. Det är så himla härligt att lära känna sig själv igen som barn. Mina loggböcker från 1997 visar verkligen vem jag var och fortfarande är. Rebecca, 10 år gammal, klass 4 på Orrholmsskolan. Vilken pärla!

I vart tredje inlägg får jag in Australien (varför har jag inte åkt dit än?) och jag är himla, himla “duktig tjej”. Jag poängterar att jag inte skvallrar, jag är sjukt nöjd med mig själv och tar mig friheter att skriva rätt taskiga saker om träslöjdsläraren. Jag har tant-tendenser i språket (“tjej i mina bästa år”, “vore inte fyskam” HAHAHA) och jag stavar mitt Qbik fel.

Hur otroligt fantastiskt och härligt är det inte att jag skulle köpa något vettigt för en hundralapp jag hittat i fickan? Och att något vettigt senare visar sig vara en CD-rom, eller internet. Hur skulle jag köpa internet för det? Fick jag betala mamma för att ringa upp internet med det där modemet i garderoben? Hade vi inte internet än och jag skulle investera i att faktiskt skaffa det? Det där internet alltså, det var inte bara en fluga. Visar mig präktig igen också. Klart jag skulle berätta för mamma att jag hittat en hunka i fickan. ALLT skulle jag berätta för mamma. Om jag blev ovän med en kompis skulle jag först försöka prata med hen, sen skicka en lapp (“kan vi inte bli vänner?) och sen – prata med mamma.

Jag blev livrädd när jag läste att jag skulle göra något oväntat med en kattunge. Tänkte, SHIIIIIT ville jag döda kattungar när jag var liten? Jag älskar ju djur! Tycker till och med att spindlar är söta. Det “oväntade” var att ta med den hem. Och prata med mamma. PRETTOUNGE! Visade sig att jag visste att mamma aldrig skulle släppa in en katt och att jag visste att hon var ganska bestämd.. “Jag skulle böna och be, men mamma skulle säga nej”. Inte så konstigt att jag aldrig haft husdjur (men konstigt att mina andra två kära systrar haft allsköns fiskar, kaniner och fåglar! haha).

Jag var en hejare på rebusar också. ÄLSKAR hur jag leker med “horn” – “rn” för att få till en ho. Påhittig tjej! Undrar dock vad den där hamburgaren gör vid sidan av kaffekoppen.. En bra rebus hade ju varit att bara rita en disko.

När jag sedan går vidare och ska prestera fram verb i olika former går det ju alldeles strålande. Bortsett från att det blir lite galet när imperfektformen av ge (gav) ska förvandlas till supinum (gett). Då blir det en get. Kanske som heter Ralf?

Förlåt på förhand, Rebecca 10 år ,för att jag hänger ut dig. Måste ändå säga att du är fantastisk! Du visste en massa saker om världen, dig själv och vad som gör dig lycklig. Drömmar som blivit sanna, drömmar jag glömt bort och drömmar som brustit. Jag bor utomlands (det är iofs inte särskilt varmt), jag vill skriva och jag kommer aldrig bli fotbollsproffs. *snyft*

Tack i efterskott, Rebecca 10 år, för att du visar mig att allt fortfarande är sant. Du var sann mot dig själv, och se nu! Fortfarande är näbbdjur och mushjortar glädje i zoologisk form. Och kanske är jag fortfarande för upptagen för att undra hur en 100-lapp hamnade i min ficka…